Hurra! Miljödomstolen har avslagit Naturvårdsverkets överklagan

Livet är till slut rätt rättvist. Idag fick vi okej på att ha kvar den strandservering som funnits i 30–40 år. Jag måste säga att jag blir glad i hela kroppen. Jag har försökt ringa runt till alla som hjälpt till och tackat för deras medverkan. Om vi kan sätta punkt här så har nog detta kostat över en miljon kronor innan detta är färdigt för alla inblandade. Snacka om felsatsade pengar!

Domen är skriven på ett sådant sätt att jag först trodde att vi förlorat och sedan var jag övertygad om att vi vunnit. Till slut visste jag varken eller. Som tur var har domaren ett lite ovanligt efternamn så jag ringde honom privat vilket han blev störd över. Efter lite ursäktande och förklarande om att jag var väldigt exalterad och måste förstå så berättade han hur det låg till. Han hade faktiskt varit på plats och tittat vilket gladde mig. Detta är mer än vad anmälaren varit.

Felet vi gjorde vara att bygga en modern restauranganläggning på Norderstrand i stället för den gamla sunkiga som alltid funnits där. Det verkar som om det på ön finns bevarare som har svårt att se utveckling som något friskt som ön behöver. Det finns en nostalgisk dröm om att allt var bättre för och att vi borde återinföra det som en gång var.

I drömmarna längtar man efter mjölkaffärer och handelsbodar i varje socken.  Småskaliga lantbruk där man har några höns, sex grisar och fyra kor som handmjölkas. Den här nostalgin är något som man nu bland annat vill införa på campingar. En nostalgicamping har plats för ett fyrtiotal tält och ett trettiotal husvagnar som står lite vackert uppställda vid stranden. Helst har man utedass, möjligen är vissa så moderna att det till och med finns vattenklosett. Campingen kostar 125 kr natten så att alla har råd och har en beläggning 38 dygn per år. Det ger en omsättning på 380 000 kr inklusive glass. Detta är en dröm för nostalgikerna.

Vi som inser att turism är en industri i utveckling som skall följa öns Vision Gotland 2025 vill ha campingar som är öppna året runt. På en sådan camping finns det plats att göra bokarriär. Man kan ha med sig eget tält eller husvagn. Hyra färdiguppställda tält, enklare campingstugor, självhushållsstugor med året-runt-karaktär, häftiga trädkojor eller villavagnar (för dem som vill ha lågpris och är rädda om miljön). Valfrihet och året-runt-öppet är modellen för att man skall kunna livnära sig på detta. Men då måste regelverket tillåta att vi får driva campingar på kommersiella villkor och inte rätta sig efter en nostalgisk dröm om att allt skall bli som det en gång var…

Vi har fortfarande campingar dit man kommer cyklandes precis som för 60 år sedan. Då cyklade man några mil med sitt tält för att man inte hade råd med annat och detta var rörlig turism. Idag cyklar man för att man har råd. Man cyklar runt hela ön och vill inte ha med sig tällt utan vill bo i stugor eller färdiguppställda tält. Man äter på restaurang, för man vill inte släpa på mat och kök då det är för krångligt. Då fanns det rörlig turism med rörligt boende, nu finns det fortfarande rörlig turism men med fast boende. Världen utvecklar sig och vi måste bestämma oss om vi vill hänga med eller om vi skall fortsätta att motarbeta Vision Gotland 2025. Nostalgitrippar har väldigt dålig förankring i den ekonomiska verkligheten.

Tack alla som jobbat för att utveckla Norderstrand och hoppas att skägget växer inåt på er som ständigt lagt krokben för utvecklingen. Nu skall jag hem och fira med fru och barn. I morgon kväll skall vi fira på uteserveringen! Vi kommer garanterat att dricka bubbeldricka – inte hälla över oss. Eller vem fan vet!

Vi syns klockan 19. Tisdag kväll. Välkomna!