Barn i magen

Solen skiner och den lilla krabaten i Monikas mage ligger så tryggt och skönt att han/hon inte tänker checka ut på ett tag. Vi var på stan och kollade på en tvillingvagn igår. Det slog mig hur fantastiskt vacker Monika är i sin graviditet. Vi mötte några andra mammor som såg ut att lida alldeles förskräckligt, medan Monika njuter trots att det är jobbigt.

Igår kväll låg vi med lampan lysande på magen och såg hur vår lilla baby tränade i magen. Det är något helt fantastiskt. Om det var möjligt skulle jag omedelbart anmäla mig som villig att bära ett barn i magen. Det känns hur spännande som helst. Nu är det säkerligen tur för alla runt omkring mig att det inte är möjligt då jag är en av de absolut största gnällmånsarna när jag blir förkyld och som gravid skulle jag nog bli en av de gnälligaste förstagångsfödarna som man träffat på.

Det där med att inte bära på barnet gör att man ligger efter 9 månader redan från början av bekantskapen. Om man sedan inte tar för sig i början så ligger man snart flera år efter. Men så är naturens gång och det finns säker någon tanke med hur allt är uppbyggt, även om det finns de som anser att man skall dela allt från början. Jag tror inte det är möjligt, eller meningen, att så skall vara fallet.

Däremot är det viktigt att föräldrarna är överens hur de samarbetar och vilka regelverk de sätter upp. Det är viktigt med spelregler så att man vet hur det är tänkt att fungera. Sedan måste de aldrig följas slaviskt. Men alla inblandade ska veta kursen och riktning.