Gråt och skratt via rymden

Igår regnade det kl 15 när syster Eva skulle sommarprata. Jag var i Björkhaga och körde ut på kajen i Klintehamn. Jag gillar havet och vill gärna vara nära vattnet. Så har det alltid varit.

Jag passade på att köpa en glass och lutade mig tillbaka och lyssnade på Evas berättelse från barndomen. Det kändes härlig att höra någon annan berätta. Bilder fladdrade förbi och jag insåg vilken härlig barndom vi hade. Tre syskon som alltid hållit ihop och haft kul med varandra. Kan man växa upp på ett bättre sätt när man får bo på en liten bondgård med höns, får, katter och en kråka som hette Krax?

Från att vi var åtta år hade vi jobb där vi kunde välja vilka dagar vi skulle jobba och hur många timmar. Vi fick hjälpa till på bondgården och det fanns segel- och roddbåt som vi fick använda som vi ville. Bad fanns runt knuten och vi hade alltid en barnflicka som hade lite koll på oss. Våra föräldrar jobbade i Visby, åkte tidigt och kom hem strax efter klockan 19 varje kväll. Det var en barndom som innehöll många skratt och lyckliga stunder. Allt blev väldigt tydligt när det kom ur Evas mun.

Lika tydligt blev det när hon berättade sin upplevelse från när hon skulle åka till Thailand för att hjälpa mig finna min familj. Det var länge sedan allt blev så klart. Jag kunde se en massa bilder spelas upp i huvudet. Det kändes nästan som om jag var där. Det kändes friskt att minnas, tårarna rann lika ihärdigt som regnet droppade på utsidan av bilen. Varje gång man blir så där ledsen så lättar det också upp som efter ett häftigt sommarregn när solen bryter fram. Jag tror att det är nyttigt att tillåta sig att vara ledsen ibland.

Jag gillar min syster! Det är ruter i henne och vi är väl skapta lite på samma sätt. Vi är båda två ganska orädda för att göra fel. Vi sätter igång en massa saker och landar det mesta rätt. Vi är inga 100%-rätt-människor – men vi vågar. Det kommer sig mycket av att vi tack och lov är dyslektiker där vi lärt oss att det är inte hela världen om något blir fel.

Jag skall försöka lyssna på fler sommarpratare i sommar. Det är härligt att lyssna på andras berättelser. Man blir berörd, glad, ledsen och förbannad och så skall det nog vara. Sinnena blir påverkade från rymden vilket är fantastiskt. Jag skall leta rätt på Mari Jungstedts vinterpratar-program och lyssna på det med. Jag har hört att de skall vara väldigt bra.