Landshövdingar

Nu är det dags för Gotlands landshövding att ha sommarfest. Detta är en väldigt bra tradition som borde utvecklas lite till. Man kanske skulle ha två–tre sådana arrangemang till per år? Sommarfesten där många sommargotlänningar bjuds in känns som en väldigt bra idé trots det utbredda klagandet. Ofta lyser det igenom på den som klagar att just han eller hon själv skulle ha velat vara där.

Jag tycker att man borde göra en liknande tillställning för musiker-, teater-, sport- och kulturmänniskor. En fest där de som bidrar med mest skatteintäkter får känna sig lite uppskattade. Det är just skatteintäkterna som får kommunen att gå runt. Därför borde vi göra det viktigt för högskattande personer att vara skrivna på ön. En tillställning för vardagshjältar där de får uppskattning. Vissa av dessa fester skulle kanske omfatta 50 personer och andra tillställningar gäller för flera hundra personer. Jag tror att en viktig funktion för landshövdingar kan vara att ge vanliga människor lite uppmärksamhet och uppskattning.

I inbjudningslistan ser jag att det bytts ut lite folk till sommarens party i residensträdgården och det är väldigt friskt. Hoppas att det blir fint väder och att det blir en givande tillställning.

Jag har valt att inte gå de senaste åren då jag inte kommer överens med vår Landshövding. I år valde hon att inte bjuda in mig. Det var ett helt riktigt beslut. Jag skulle aldrig ha bjudit in människor som jag inte synkar med. Det blir bara konstlade relationer.

I fem av de andra länen som jag har affärsverksamhet i har jag haft konstruktiva möten med respektive landshövdingar. Därför är jag bjuden till Jämtlands landshövding och hennes sommarfest men vi kan inte närvara då jag och min fru skall föda barn i dagarna, så det blir till att stanna på ön.

En tredje fru landshövding har bett mig att bli landshövdingscoach med inriktning på entreprenörskap i länet. Vi har träffats två gånger och om hon är beredd att realisera det vi snackat om, så kommer det att hända saker i det länet. Jag blev så glad av hennes inställning och trodde knappt att det var sant. Jag är övertygad om att hon kommer att göra mycket positiva avtryck i sin region.

För att få nya saker att hända måste man våga pröva och ifrågasätta gamla regler, framför allt våga ifrågasätta trögheten i byråkratin. Våga låta medarbetare göra fel – för fel kommer det att bli i alla fall. Det är viktigt att få medarbetare att drivas av utvecklingslusta istället för att hämmas av drivkraften att inte göra fel. Det är nödvändigt att tänka nytt och fräscht även för politiker, tjänstemän och kanske framför allt landshövdingar.

Jag tror att mitt uppdrag som landshövingscoach kan bli hur spännande som helst.