Rapport från Pigges gräddfil på Gotland

Ett antal skribenter påstår att jag har gräddfil på Gotland. Det är påståenden som är helt tagna ur luften utan att man på något sätt kollat fakta. De flesta kontakter med både kommunen och länsstyrelsen tar nästan alltid längre tid än vad som sägs. Jag skall ge några exempel då skribenterna inte ids kolla fakta utan bara påstår saker rakt ut i luften.

Krav på en vägtunnel som ingen ville ha?
I Björkhaga by hade vi berättat för byggnadsnämnden hur vi ville göra med utbyggnationen för att kunna få ekonomi vid det gamla semesterhemmet. Alla var överens, vi sökte bygglov och startade försäljning av uthyrningsstugor där vi reserverade oss för eventuella ändringar då bygglovet inte var klart. Allt för att spara ett år. Det var högkonjunktur och vi sålde bra.

När planen skulle antas så ville Håkan Onsjö och Lars Thomsson från byggnadsnämnden ha ett möte på plats. Helt plötslig ville de ha en tunnel eller en bro över vägen som varken vi, vägverket eller länsstyrelsen ville ha. Dels var tunneln onödig, dels var inte marken lämplig att gräva en tunnel i. Det verkade mycket rimligare att sänka hastigheten på vägen under sommaren, då hela Björkhaga rymmer flera sommarstugor och det är många som korsar vägen när de ska till stranden.

Vi blev tvungna att överklaga deras beslut som vi vann. Resultatet blev att bygget fick skjutas upp ett år och vi tappade hälften av kunderna. Gotland tappade i sin tur uppskattningsvis 1 000 övernattningar. Och vi fick en massa extra kostnader – detta har kostat oss miljonbelopp!

Skuggmanöver med folkpark?
Kjell Skalberg ville att en grupp boende runt Brissunds camping med bland annat förre centerprofilen Thure Larsson skulle få överta campingen så att man kunde bygga en folkpark. Jag menade att alla andra folkparker har lagts ned och att det verkade dumt att prioritera en folkpark som aldrig kommer att byggas.

Folkparken var, som jag uppfattade det, bara ett svepskäl för att få bort en camping för grannarna. Jag hävdade att det var bättre att vi fick investera cirka 15–20 miljoner så att det blev bra säsongsuppställningsplatser för husvagnar och camping för några enstaka tält. Kjell ansåg att det var viktigt med folkparken och jag gick motvilligt med på hans förslag om han då aktivt letade fram ett nytt område för oss att bygga camping på i området.

Jag har stött på honom angående ersättningsområdet minst fem gånger. Kjell hänvisar till Lars Thomsson som jag också stött på. Efter två år har jag nu fått ett datum bokat då de skall presentera sina idéer.

Av folkparksidén har det inte blivit något. Det enda som hänt är att en marknad med väldigt lokal prägel har arrangerats en gång.

Den enda planen som tog rimlig tid var Norderstrand.
På Norderstrand har vi lyckats med konststycket att få fram en plan på nästan exakt ett år. Det är exakt den tid som en plan skall ta när vi frågar byggnadsnämnden. Av detta har allmänheten och media fått till det som om vi har någon form av förtur. Vid flera tillfällen kommer det kommentarer om att det är något som skulle vara kopplat till mig och att jag har ”gräddfil”. Den utbredda tron på vad jag kan åstadkomma med mina personliga kontakter överträffar med råge den verklighet jag arbetar i. Om jag räknar in Fide, Björkhaga, Kneippbyn, Munte I och II, Norderstrand, Snäck och Slite så har byggnadsnämnden lyckats hålla tiden en gång. Snittiden för våra planarbeten är över 4 år. Gräddfilen tar alltså 4 gånger mer tid än ”normalfilen”.

Två processer om Norderstrand
Strandrestaurangen på Tott fick bygglov efter mycket utdragna processer vilket har gjort att vi har två anmälningar på oss. En polisanmälan kom för att vi eventuellt startat en dag innan bygglovet fanns på pränt. Den utreds just nu.
En annan process som länsstyrelsens tjänstemän privat har satt igång, är en utredning om huruvida stranden blivit privatiserad och om ingreppen gjort att betydande naturvärden gått till spillo.

Under den tid som kommunen drev stranden och arrenderade ut kioskerna var det en arbetsmiljö som var under all kritik. Toaletterna var så äckliga att folk inte ville gå på dem och stranden sköttes inte om över huvud taget. Stranden var inget någon var stolt över. Nu håller vi på och processar om att få ha kvar restaurangen som den är. Detta har kostat mer än 200 000 kr i dagsläget och kommer troligen att kosta ännu mer.

10 års planarbete för Fide camping?
För Fide camping höll vi på med ett planarbete som var väldigt krångligt. Kommun och länsstyrelse kunde inte förmedla en enad bild av vad de kunde tillåta. Sedan gick de ut med att det i alla fall inte skulle bli någon byggnation förrän avloppsfrågan var löst vilket skulle ske först 2011. Samme tjänsteman lade även till att med den hastighet som hans avdelning jobbade, så skulle vi räkna med två år till. Det innebar en horisont om 2013 vilket var för långt bort och vi avslutade arbetet.

Nu har vi haft positiva diskussioner med tjänstemännen på byggnadsnämnden om att det skulle kunna gå att få bygga 20 enheter vilket befintlig V/A skulle kunna klara. På senaste nämndemötet blev det avslag på detta som vi innan fått väldigt positiva signaler på. Enligt en andrahandsuppgift berodde avslaget på att vi avbrutit planen…

Stympad plan i Slite
I Slite vill vi bygga en stugby och ett helt unikt bad. För att kunna få råd till detta krävs det många boendeenheter och helst ett ”femtioplus”-boende i höghus som vi lämnat förslag på. Nu lyfte man ur detta ur planen och skall köra det i ett separat spår. Bra för campingplanen men för oss blir det omöjligt att börja byggandet av den stora idén om inte helheten finns med. Där finns två alternativ: avvakta eller bygga det lilla projektalternativet och låta det stanna vid det.

Ett hyreskontrakt som är till kommunens fördel
När vi valde att flytta vårt kontor till gamla hamnterminalen gjordes ett avtal om att vi tog ansvar för alla tomma, icke uthyrda ytor omgående och även för renoveringen av dessa ytor. Kommunen slapp renoveringskostnader som de inte hade budget för och fick istället hyresintäkter som var högre än vad de lyckats få in de senaste åren. Någon vän av ordning tipsade då radion om detta och där fick man till det som att jag fick fördelar igen, genom att radion utelämnade fakta.

Polisanmälningar som lagts ner
Tre gånger har länsstyrelsen på Gotland polisanmält mig vilket har lett till krigsrubriker, oftast på löp- och framsida, plus minst en sida om det eventuella brottet. Alla tre gångerna har polisen funnit att det inte är något brott begånget. Artikeln om att utredningarna läggs ner ryms då på cirka en spalt med minsta typsnittet på någon undangömd plats. I folks medvetanden kvarstår jag som en brottsling…

Rekordvite pga att tjänstemännen missade lite…
Det som verkligen oroar mig nu är att man dömer ut de största straff som jag hört talas om på Gotland för vårt/tjänstemännens misstag. Vårt misstag är att vi bedriver camping på en campingplats och följer den plan som vi skrev med kommunen 2003. Om vi inte skulle ha tagit någon som helst risk skulle inget ha gjorts på Snäck förrän hösten 2009. Troligen skulle anläggningen varit stängd sedan ett par år för att den hållit för låg standard. Jag undrar vilka krigsrubriker som det blivit då? Läs mer i tidigare blogginlägg!

Dyster kamp för att bidra till att uppfylla Gotlands vision…
Detta är en del av min dystra bild av att vara entreprenör på Gotland och jag har en hel del kompisar som sitter i liknande situationer. Jag anser att det är allt för svag ledning som vänder kappan efter vinden hela tiden. Skall vi kunna utveckla oss så måste vi följa de planer som lagts och inte följa dem som för tillfället skriker högst. Just nu verkar det som vi har styrande som bara fiskar röster i stället för att få resultat. Alla kommer aldrig att vara nöjda.

Det är möjligt att vi är ett antal entreprenörer som försöker verka i någon form av museum där allt skall vara som det alltid varit. Det är okej det också, men slå då fast detta i öns visioner så får vi anpassa oss efter detta eller utveckla våra verksamheter på andra platser.

Tyvärr verkar det som att vi blir flera duktiga entreprenörer som väljer att bo på Gotland men driver vår verksamhet på andra sidan havet eller också flytta helt och hållet. Den flytten beror inte på att vi har gräddfil utan mer på grund av en slags omvänd gräddfil. Jag är säker på att ingen av oss företagare vill ha gräddfil, utan vi vill ha normala, pålitliga förutsättningar och spelregler och slippa att hängas ut i media som brottslingar när vi försöker bedriva företag i en miljö som redan från början har många utmaningar.

Det blir snart jul och då skall jag önska mig:

• klara besked och normala handläggningstider från myndigheter
• journalister som får tid att göra genomarbetade reportage som belyser saker från båda sidor
• gotlänningar som gläds över framgång för andra företagare
• ytterligare ett rederi till nästa sommar
• att länsstyrelsen på ön läggs ned…
• … och att den går upp i Stockholmsregionen och att vi kan åka på SL kort från Ropsten till Fide
• att någon hjälper Marianne Samuelsson över denna tröskel så att hon snart är igång med ett nytt jobb