Äntligen en politiker som vågar!

Vi är ett antal företagare på Gotland som länge sagt att det finns för många nej-sägare och poliser på Länsstyrelsen. När vi tagit upp detta med politiker och tjänstemän på kommunen har vi fått medhåll, men när sedan samma personer uttalar sig officiellt vill de vara så politiskt korrekta att de inte kan dryfta sitt missnöje.

Äntligen uttalar sig Gustaf Hoffstedt i tidningen Fokus! Han vågar och samtidigt finns det en förvånad Anders Granath på Länsstyrelsen som uttalar sig i Gotlands Tidningar. (Jag vet inte om Anders verkligen är förvånad eller om det är ett spel?). Det börjar dra ihop sig till valtider och det skall bli intressant att se om Lars Thomsson, Eva Nypelius, Björn Jansson, Bo Björkman med flera skall våga ställa sig bakom Gustaf. Eller skall Gustaf bli den enda politikern som vågar, medan de andra inväntar säkrare och mer populistiska utspel?

Frågan om samarbetet med Länsstyrelsen något av det viktigaste för öns utveckling. Idag är samarbetet nästan obefintligt och jag tror att Gustaf är inne på rätt linje. Jag hoppas verkligen att de andra politikerna vågar sätta ner foten och berätta var de står i frågan. För mig är detta nog den viktigaste frågan för öns framtid.

Jag har två förslag:

1. Lägg ner länsstyrelsen på ön och gå upp i Stockholm.
2. Om det inte går så blanda upp de anställda lite mer enligt Gustafs förslag så att det blir fler utvecklare i stället för nej-sägande poliser. Se till att Länsstyrelsen blir en viktig kugge som ingår i utvecklingen av Gotland.

Tyvärr har Länsstyrelsen idag utvecklats till ett eget litet Gotland Yard med privatdeckare som driver egna fall utanför sitt ämbete och avsätter chefer genom att göra hemliga spioninspelningar.

Vad vi fått se av Gotland Yard är nog bara toppen av ett isberg…

Tänk er ett kommunalråd, en kommunchef och en landshövding som står sida vid sida och är eniga i de flesta frågor. Hur utvecklande skulle inte det vara för en kommun? Har man besvärliga frågor så är man lika eniga på nej- som på ja-sidan. I en sådan kommun skulle jag vilja bo och vara företagare för där skulle det hända saker. Där skulle man troligen bli 10 000 fler invånare om 5–10 år och arbetslösheten skulle vara på ett minimum.

Den stora frågan är: vilka politiker vågar följa Gustaf Hoffstedt?