Det blir aldrig som man tänkt sig

Jag  har alltid sagt att man skall sätta upp mål och ha planer. Man måste ha något att sträva efter och lockas av. Sedan blir det sällan som man tänkt sig. Jag är en drömmare med massor av fantasi och drivs av att göra nya projekt. Mitt riktigt stora livsprojekt var att bilda familj och det blev verkligt rätt sent i livet. Bland annat därför att jag nog inte var mogen att bilda familj förrän jag blivit en bit över 30. När vi sedan ville ha barn så var det inte bara att skicka in en beställning precis. Efter ca 5 år kom ett efterlängtat barn och 1,5 år senare ett till. Då kunde jag se hur hela deras uppväxttid skulle bli. Hur jag lärde killarna cykla, spela boll, köra hoj, åka skidor, räkna, bygga kojor, laga mat m.m.

När jag sedan miste hela familjen så var en av de starkaste drivkrafterna just få göra detta. Att ha drömmar om att uppleva allt detta med barnen är en härlig och väldigt stark drivkraft. Nu sitter jag här med två härliga tjejer och allt skall göras igen 10 år senare.

I somras skulle vi hoppa fallskärm med Monikas 18-åring, som han önskat sig i present när han tog studenten. Två gånger fick vi byta datum på grund av vind och sedan gick planet sönder och blev stående halva sommaren. Vi har fortfarande ambitionen att hoppa men nu har Alex flyttat till Örebro så detta får planeras in nästa sommar.

När vi skulle inviga Östersundsflyg fanns det en plan att jag skulle hoppa fallskärm och landa på flygplatsen, med det gick det inte på grund av vädret.

Den årliga enduroveckan med Berra Marcusson, MCraft, skulle i år gått till Ryssland. Berra hade lyckats få med sig en av Rysslands mest kända svenskar som guide. Posa Sirenius  är något av nationalhjälte i landet och det skulle ha varit helt unikt att få göra denna tripp över stock och sten med honom. Tyvärr blev även den resan inställd och förhoppningsvis så blir det av vid ett annat tillfälle.

I veckan så hade vi en affärsuppgörelse där jag skulle lämna ett projekt för att lösgöra mer familjetid. Detta var väl förankrat på hemmaplan och något som Monika såg fram emot. Nu blev det inte så utan tvärtom, och mitt stora problem var att förklara detta för henne. Det kändes som om jag varit otrogen eller ljugit för Monika. Det är klart att hon blev besviken men efter en stund så insåg hon att jag inte behöver en anklagande fru utan en som hjälper och stöttar så att vi även löser denna situation.

Jag är med i Expressens manspanel på söndagar där vi svarar på läsarnas frågor. Det handlar om relationer vilket intresserar mig en hel del. Många av kvinnorna som skriver till oss är rädda och känner sig brända. En del är rädda för att mista sin partner och slår därför knut på sig själva för att ställa upp på allt runt sin man. De slutar ställa krav och han tappar respekten. En annan typ är rädda för att bli besviken och därför vågar de inte träffa någon ny man. Så konstigt kan det bli om rädsla att mista blir en större än drivkraft att lyckas. Vi måste våga misslyckas för att kunna vinna. Det är då vi får bra förhållande. (Läs de sista fem raderna en gång till!!!)

På Gotland har journalisterna nu vänt in och ut på allt som hänt runt Landshövdingens avgång. Det senaste är att olika journalister ger sig på varandra och alla har sin sanning som man vill stå för. Det känns som om man sitter på läktaren och bedömer en fotbollsmatch efter slutsignalen och alla vet hur man skulle ha gjort när man har facit i hand. Och självklart finns det minst 1000 olika lösningar på hur matchen skulle ha spelats så alla har rätt. Men det pågår faktiskt en match som gör vissa län framgångsrika och andra mindre lyckade. När vi läser Svenskt Näringslivs ranking så ser vi tyvärr hur vi sjunker som en sten trots att vårt centerpartiska kommunalråd sagt att målet var att klättra rejält. Tyvärr så är det ingen som tar på sig skulden och då får vi väl ge vårt betyg på valdagen till de styrande.

Min uppfattning är att man inte vågar ta tag i problemet med länsstyrelsen och därför har vi det företagarklimat som vi har. När man ställer en politiker mot väggen och frågar om detta, så kommer svaret att detta är politik. Att säga en sak och göra något annat kan alltså vara politik. Då vi har väldigt få sätt att kunna mäta resultat med, tycker jag att vi ska använda oss av Svenskt Näringslivs barometer och jämföra var vi var när dagens styrande på ön klev på och var vi befinner oss vid valdagen.

Är man nöjd med resultatet så vet man vart man skall lägga sin röst. Valmöjligheten är bra, men vi behöver mer mätbara mål som kan stämmas av lite oftare. Det gäller både företag, politiker och familjer.

Jag var i Oskarshamn och träffade representanter för kommunen och då fick jag träffa ledare som drevs av lusten att lyckas – inte att undvika att göra fel. Det ger energi när människor har drömmar och vågar agera. Där berättade man bland annat att det finns minst två rederier som är intresserade att trafikera Gotland framöver. Informationen passade som handsken och den har redan förmedlats.

Nu är det dags att ge Wilda välling och sedan är det sängen för henne och fotboll för mig. Håller båda tummarna för att våra svenska killar skall vinna. Tror att det blir 3-1.