Konkurrens är bra och stimulerar

Hur kunde en familj på Gotland få fram tre elitseriespelare och två hockyproffs i NHL? Jo det var konkurrens i familjen Loob och på Sliterinken. Det var inte bara i familjen som det var konkurrens utan hela Slite var som ett drivhus för idrottsungdomar på ön. Slite var på 70- och 80-talet vad lilla Ö-vik har varit på 90- och 2000-talet i hockeyvärlden. En liten ort som exporterar det ena hockeyproffset efter det andra varav många tillhör världseliten idag. I Slite fanns det förutsättningar till att fostra idrottsungdomar i form av ledare, lokaler och inspirerande ungdomar och konkurrens. Mötte man Graip i fotboll, hockey, pingis, basket, tennis eller segling så var Sliteborna alltid i topp. Det var inte alls ovanligt att det fanns en Loob i motståndarlaget från Slite.

Så fort vi får till konkurrens så händer det saker. När vi startade Gotlandsflyg för nio år sedan så kostade ordinarie biljett 4400 kr och antalet destinationer var begränsade. Idag är det konkurrens och ordinarie pris ligger på drygt hälften nio år senare och vi har nio destinationer som Gotland flyger direkt till. Vilken annan bransch har haft den utvecklingen?

Jag snackade med representanter för vårt monopolrederi över en lunch om när det blir möjligt att hyra sig en säng under överfarten. Jag började denna kampanj för ca 5 år sedan och har inte fått något annat svar än att man håller på och tittar på detta. Om vi inte haft monopol så skulle frågan varit löst för 4,5 år sedan.

Själv tröttnade jag på krånglet på Gotland för 2,5 år sedan och bestämde mig för att det inte var lönt att försöka påverka myndigheterna att vara tydliga och att samarbeta. I stället för att bara gnälla så var vi på jobbet överens om att göra något åt saken. Enklast var att konkurrensutsätta kommunen och länsstyrelsen på ön. Detta gick bara att göra genom att starta ny verksamhet på orter där man vill ha utveckling. Någon journalist fick det till att jag skulle flytta från Gotland om jag inte fick som jag ville, som en sur unge i sandlådan. Det var absolut inte så, utan vi ville se om det fanns bättre företagsklimat på andra ställen i landet.

I Norrköpings tidningars GT så kunde man läsa att 3 av 5 företagare har synpunkter på företagsklimat på ön i lördags och just detta tror jag ger en bild av hur klimatet är på ön. Jag har haft kontakt med flera företagare som rådfrågar mig om att etablera sig på Gotland och mitt råd är att bo här är super, men att driva företag som är beroende av myndigheter – då höjer jag ett varningens finger. När det inte alls är ovanligt med handläggningstider på över fem år gör det att man inte kan eller vågar etablera något på Gotland.

Nu till en våt dröm för entreprenörer. Jag har varit på besök i Smedjebacken i Dalarna som eventuellt skulle kunna vara en bra ort att satsa turistiskt i. För att göra en lång historia hyfsat kort så var vi på besök i slutet av juni för att skapa oss en bild och diskutera vad man ville gör där. Jag nappade på att man hade flera miljoner som bodde mindre än två timmar från orten. Att man har ett av södra Sveriges bästa skidområden i Romme alpin och att det fanns överskott på varmvatten som man kunde tänka sig att värma upp en badsjö med.

Vi bokade in ett uppföljningsmöte i slutet av augusti där vi fick träffa de styrande och vi fick chansen att ta del av de tankar som finns i kommunen. Jag klargjorde att vi kunde vara intresserade att etablera oss i Smedjebacken om de kunde övertyga oss om att de var ett A-läge. Jag avslutade mötet med att jag skulle försöka få till en form av affärsplan som jag tyckte att man skulle försöka att gå igenom så att vi kunde enas om vem som skulle göra vad. En vecka senare så fanns denna plan och ytterligare en vecka senare så har kommunalrådet gjort klart med sina kamrater i övriga partier och även dragit ärendet i kommunfullmäktige. Detta bör vara världsrekord i snabb handläggningstid för en kommun. I den miljön så trivs företagare.

Nu är detta fortfarande på idéstadiet. Allt är inte 100% klart från kommunen och inte heller från oss. Planen skall bli klar och vi skall veta vilka mängder varmvatten som krävs, plus lite till. Men inställningen gör en glad från tårna och hela vägen upp till mungiporna.

Hur kan det gå så enkelt i Smedjebacken och Haparanda när det kan vara nästan stört omöjligt att enas i andra kommuner? I båda kommunerna har man män runt 60 som styr och är socialdemokrater. I grunden tror jag inte att kön eller ålder har någon större betydelse. Inte heller vilken partifärg man har på kalsonger eller trosorna. Däremot så har båda kommunalråden egen majoritet med över 57% . Då har de mod att driva frågor och de får resultat. Bara man närmar sig dessa killar så känner man att de drivs av att lyckas utveckla regionen.

När jag träffar politiker i en annan bekant kommun så känner jag hur de hela tiden är rädda. Rädda för att ha egna åsikter och rädda för att göra fel. Fast rädslan för pressen är nog den största faran. Det känns som om pressen får styra utvecklingen därför att de är rädda. Om de i stället drevs av önskan att lyckas så kunde de skita i vad tidningarna skrev och i stället se till att de kunde rapportera om lyckade projekt. Tidningarna är i alla fall som vindflöjlar. Ena dagen är det fel och nästa dag är samma sak rätt. Målet är att få till en debatt på det ena eller andra temat.

Det är friskt med debatt men vi kan inte bygga en framtid på debatt utan det måste också finnas genomförare som vågar både bland företagare, politiker och tjänstemän. När kommer uppföljaren till ”Årets företagare”? Jag vill se Årets politiker och Årets tjänsteman som får priser för sin entreprenörsvilja och mod att våga utveckla och tänka nytt. Gör de politiker som vågar till hjältar så att vi kan ta död på alla bakåtsträvande attityder och tillåt att det blir fel ibland. Det blir det i alla fall.