ÄNTLIGEN ETT EGET FEMTIOÅRSKALAS!

Livet rullar på och äntligen börjar jag närma mig femtio. För fjorton dagar sedan trodde jag inte det skulle bli någon femtioårsdag att fira. Vi kom hem efter en lång och härlig semester och för första gången någonsin var jag inte sugen på att jobba vid hemkomst. Normalt börjar jag jobba två dygn innan hemresa och väl hemma brukar jag ställa väskorna innanför dörren och sedan ner på jobbet direkt. Denna gång fanns det absolut inget sug på något som hade med arbete att göra.

Jag funderade på om det var något fel och började beklaga mig för en del vänner. Två stycken sanningssägare som står mig nära sa: ”Grattis du börjar bli som vanligt folk. Att man efter fem veckors semester inte är intresserade av jobb är helt naturligt. Det tar tid att få tillbaka suget”.

Efter några dagar fick jag något som liknade influensa, blev sängliggande och behövde bara sova, sova och ännu mera sova. Sömnbehovet var enormt. Jag ville varken prata med någon i telefon eller i familjen. Jag kände mig verkligen trist, gnällig och värdelös. Jag var helt enkelt en riktigt dålig pappa och partner till min fru. Det där samspelet man skall ha i en familj var helt bortblåst. Monika fick göra allt. Jag vet inte ens om jag tog bort min egen tallrik efter maten. Jag är säker på att hon inte stått ut med en sådan sömngångare någon längre tid hade. Jag började tänka i negativa banor och såg hur hon och barnen flyttade, vilket inte gjorde mitt tillstånd bättre för hjärnspöket.

Efter ett läkarbesök fick jag svar på proverna där de såg att levern inte var okej och man misstänkte att jag fått hepatit A men de ville ta ytterligare prover och skickades till nästa läkare. Från honom fick jag svar igår att jag är klart frisk men har haft Denguefeber (vilket man får av en otrevlig mygga i t.ex. Thailand) som kan vara rätt stygg och det kan gå riktigt illa om det inte vill sig väl. Lärdomen är att när det börjar spöka i huvudet så kan det rasera vilken människa hur snabbt som helst. Ruggigt så kass och värdelös jag blev på några dygn.

Jag fick egentligen dubbla besked om min egen sjukdomsstatus igår. Vi var med i ett medicinskt experiment i december när det gäller hälsoundersökningar. Vi genomgick kroppskanning, hjärnskanning, DNA-prover, diverse avförings-, saliv- och blodprover mm under en hel dag. En form av kroppsbesiktning som skulle kunna motsvara bilbesiktningen. Den kvinnliga läkaren från Iran gick igenom resultaten med oss under nästan 1,5 timme vilket var intressant och lärorikt.

Nu har jag fått en personlig må-bra-bok som också förklarar vilka förutsättningar just min unika sammansättning av celler har, tack vare DNA. Jag fick exempelvis reda på att jag och kungen har ungefär samma historiska bakgrund när det gäller hur våra förfäder spred sin säd i världen. På något sätt bör vi ha vissa gemensamma förfäder. De finns en hel del kines i mig och honom bland annat. Enligt rapporten är det en bra grundstomme i min kropp och nu skall den skötas om som läkaren sade.

Nu har jag två läkarutlåtanden och min egen självkontroll som kan verifiera att jag verkligen mår bra. Jag visste väl att det kommer bli riktigt bra att fylla 50 på torsdag!

Den 24 februari 1961 för ca 50 år sedan var jag en av de sista som föddes på Burgsviks BB innan det lades ner och födande kvinnor hänvisades till Visby. Jag är döpt i Öja och uppväxt i det lilla samhället Burgsvik på södra Gotland. Min bästa kompis var Järnhandlarens son Janne Norrby och vi utforskade de lilla samhället under de sex åren jag bodde där. Ett minne därifrån var när vi fick vara med i en filminspelning och skulle jaga några skurkar. Vi på cykel och bovarna i en Volvo duett.

Somrarna tillbringade familjen på norra Gotland i Fårösund tills jag blev 15. Det märkliga är att skillnaden på norra och södra ön var så stor. Fårösund med KA3 var ett mycket hårdare klimat och där var svårare att hitta kompisar.

Familjen flyttade till Visby dagen innan första skoldagen i ettan. Ganska snart hittade jag en ny Janne. Dehlin och jag blev bästa kompisar och det var via hans pappas bananbil som smeknamnet Pigge flyttades från Burgsviks-Janne till Visby-Janne. Pigge kom från att de andra killarna hade dubbelnisse-klubbor när vi spelade landhockey och jag fick en Pigge-klubba från EPA av mamma.

Jag har sedan dess bott i eller runt Visby med ett gästspel i Göteborg under cirka 3 år då jag försöka övertyga Ulrika om att flytta till Gotland vore för hennes eget bästa.

Skolgången var så där. Jag var bra på gympa och matte, men en katastrof i svenska och de flesta andra ämnena. Det var lite trist att vara sämst i klassen i så många ämnen när jag hade en farsa som var skollärare. Jag gick på extrasvenska från ettan till andra året på gymnasiet, som var mitt sista. Det har väl hjälpt något, men stavningen funkar inte helt hundra ännu. Nu är det för sent och det får jag leva med.

Jag tror å andra sidan att det varit väldigt positivt att jag gjorde så mycket fel i skolan. Jag tror att jag var en av de bästa på att göra fel vilket har gjort mig orädd att göra just fel. En mycket bra egenskap om man skall vara entreprenör – eller eventuellt politiker, vilket inte är aktuellt för mig. Vilken gåva att få träna hela skolgången på att göra fel och förstå att man inte behöver bryta ihop för detta! Detta tackar jag min ordblindhet för. Ordblindhet hette det i början och sedan var det någon beläst människa som döpte om det till dyslexi, vilket ingen av de drabbade kan stava till. Gissa hur kul man hade när man valde det ordet?

På torsdag den 24:de fyller jag 50 år. Det blir en hemmadag med massor av champagne, pajer, tårta och Monikas fantastiska bullar. Vi skall ha en stor fest fredag och lördag så det bör inte komma så många på torsdag. Fredag skall jag göra premiär som flygvärdinna och har nu fått tag på ett par damskor i storlek 43 hos Niklas, som av någon anledning gärna kränger på sig kvinnokläder när det blir fest. Jag har även blivit lovad en kjol och matchande skjorta med skarf. Så det är väl bara att raka benen och kliva in i rollen till 100%. Vissa gäster skall ju hämtas på fastlandet och då skall jag göra min debut som flygvärdinna.

Vi startar fredag kväll med en battle mellan 70- och 80-tal. Det blir en temafest med massor av överraskningar där även jag kommer att få uppleva några om jag förstått allt rätt. Givetvis finns det kuddrum och kvällen kommer att innehålla mängder av dans. Tanken med festen är att tacka alla som påverkat mig till den jag är med musik, mat och dans. Det kommer att laddas ner så mycket energi att den skall räcka tills snön smälter bort för samtliga.

På söndagen var det tänkt att ca 40 stycken skulle vidare till Egypten och fira. Det var även bokat en tripp med en katamaran och ett stort beachparty på Mangrovestranden med diverse happenings. Som vanligt blir det sällan som man tänkt sig, det kom en revolt emellan och nu blir det i stället Dubai och ett grymt hotell då allt snabbt blev fullt när Egypten stängdes. Den enes bröd, den andres…

Jag älskar att arrangera fester och nu blir det en riktig 50-årsskiva att minnas och ladda goa stunder från. Jag tror aldrig att jag kommer få möjlighet att göra något liknade, så då är det lika bra att göra festen på riktigt helt igenom.

Jag är lycklig för att jag fått göra så mycket i livet. Jag är glad och stolt över mina två familjer – att ha en i himlen och en på Gotland har sina sidor, men vi har lärt oss att leva med dem. Jag är glad över att ha så många goa vänner där vi inte alltid har tid att umgås hela tiden, men när vi träffas så finns det bara där.

Framför allt så står jag för allt jag gjort och visst finns det några saker som gärna kunde fått vara ogjorda. Men om man inte vågar göra fel så blir det inte mycket gjort. Vissa saker har varit mindre bra, men andemeningen har varit rätt och vi har fixat till det mesta på ett sätt som alla kunnat leva med. Vi har baxat många idéer i mål och det är ibland små projekt och andra saker har blivit riktigt stora. Egentligen har inget blivit exakt som det varit tänkt. Utifrån en vision har vi vågat sätta igång projekten och med förenade krafter kommer man i mål.

Jag tycker att alla människor skall ställa sig frågan om de gillar vad de ser när de står framför spegeln. Jag tänker inte på utseendet utan mer på att där ska finnas en kille eller tjej som gör rätt för sig och inte smiter ifrån eller tar genvägar som skadar andra. Jag gillar mig själv och brukar blinka på morgonen i spegeln vilket betyder att nu kommer det en ny dag och den gör vi något bra av också.

Det kommer att bli ett turbulent år med massor av möjligheter. Målet är att skära ner antal företag och engagemang så att jag äntligen kan frigöra fredagarna till 100 % för egen tid. Att kunna ha sommarledighet och en lång vintersemester. Tjejerna är nu 1,5 och 3,5 vilket innebär mer aktiviteter med dem. Hunden kräver sina promenader vilket är bra och med åldern blir träningen mer och mer viktig. Dammen skall byggas klart i sommar och det kommer att bli väldigt spännande att se hur varmt vi kan få i den.

2011 kommer bli ett sjukt bra år och att bli 50 innebär att livet blir än bättre enligt dem som redan är där. Att ständigt gå omkring med nappar i fickan är charmigt, att längta efter stunden med frun är kärlek och att dagligen få leka med Wilda och Towe gör att min barnsliga sida får plats. Livet är här och nu och så får det bli.

Pigge W – snart femtio!