Möte med Richard Branson och Virgin Galactic

Jag ligger i sängen och kan inte sova för vi har totalt kastat om dygnen de sex senaste dagarna. Precis innan jag beslutar mig för att ge upp kommer vår tvååring upp i sängen och vill ha lite tröst hos sina föräldrar. Hon somnar snabbt om, men för mig är det helt hopplöst att sova kl 23.55 för min inre klocka är bara 17.55 och jag har dessutom sovit några trimmar på planet hem från New York plus 1,5 timme på Arlanda i morse och sen sov jag lunch med min dotter Towe i nästan tre timmar. Lunchsovet med barnen är de absolut bästa sovningar man kan få. Först lässtund med nalle och de blå huset, sedan klär man av sig och kryper ner i nybäddade lakan och somnar med lilltjejen. Bara att höra henne snusa tryggt i min famn gör att jag somnar med ett smil på läpparna. (Riktig LYX).

Jag smyger ner för att gå igenom mail med mera när det ändå inte går att sova. Efter två timmar smyger jag upp igen för att inte väcka Monika. Då ligger hon och läser – vi har samma knäppa klocka att rätta oss efter. Vi går igenom resan genom att kolla alla bilder vi tagit och samtidigt rensa ut de som inte är okej. En mysig stund där vi som vanligt funkar som ett team, man och kvinna när det är som bäst.

Space Port America i New Mexico

Vi har varit i New Mexico och träffat 125 stycken andra blivande astronauter plus hela GÄNGET BAKOM Virgin Galactic plus en massa höjdare, guvernörer, Branson och andra människor som gjort Space Port America möjligt. Det var samma löjliga flin på Richard Branson som på Susana Martinez, New Mexicos guvernör, när de stolt förklarade anläggningen invigd. Arrangörerna var så där löjligt lyckliga som man var när den nya cykeln skulle prövas efter födelsedagen när man fyllt 7 år. Jag tror att alla egentligen såg lika löjligt lyckliga ut som var där, förutom de ditkommenderade kvinnliga modellerna och servitriserna som mest var intresserade av sin klädseln och det egna utseendet…

Det fanns även ett par busslaster journalister på plats för att dokumentera den historiska händelsen när den privata rymdindustrin tar över det som bland annat Nasa byggt. Framför allt var intresset stort under den del av invigningen då Branson tillsamman med rep-artister firades ner och gjorde diverse tricks hängande i ett rep från hangartaket. En spektakulär invigning i sann Virgin-anda.

För oss blev det champagne, mat och flyguppvisning med den farkost som skall ta oss blivande astronauter ut i rymden. Jag slogs av hur tyst och lättmanövrerad själva moderfarkosten var!

Vi fick egentligen inte klappa på farkosten men jag ryckte tag i en av piloterna för att fotograferas med honom i ett ögonblick när jag såg att vakterna inte var riktigt med. På detta sätt hamnade jag på fel sida om avspärrningen vilket var rätt sida för mig och helt enligt planen. Nu kunde jag skaka hand och prata med mamma Branson och hennes son. Jag fick även möjlighet att klappa på rymdfarkosten och fota mig framför den med Richard och fler piloter.

Jag har ett sådant löjligt flin i den situationen som man bara ser på någon som känner sig riktigt nöjd. Det var ett av målen med resan att få ett foto med honom och mig framför den rymdfarkost som skall skicka oss ut i rymden. Som bonus fick jag träffa Eva Branson som troligen var över 80 år men med glimten i ögat och bus i blicken. Det är 100 procent klart var hans gener kommer ifrån.

Mål två var att få en pratstund med entreprenörernas entreprenör då jag skulle presentera ett galet projekt som jag trodde att han skulle nappa på. Som vanligt när två entreprenörshjärnor möts går det snabbt till samförstånd. På mindre än tio minuter var han på och letade upp en ansvarig i sin organisation som skulle återkomma så att vi kan få göra en utförligare presentation. Idag en vecka senare är kontakter tagna och nu får vi se hur långt det kan leda.

Detta möte skedde på kvällseventet som var en skön och avslappnad fest där människor minglade runt till olika uppträdanden. Medarrangörer var Aston Martin som ställde ut sina värstingbilar för provsittning och möjlighet att boka in provkörning under morgondagen. Vi träffade massor av intressanta människor med diverse olika förutsättningar. Det fanns de som jobbat och lånat sig fram för att få bli astronauter och så fanns det många som våra amerikanska bordsgrannar som flög eget jetplan till eventet. Planet var tydligen väldigt stort för det blev ett antal som skulle flyga med dem hem nästa dag. Mannen hade fullt sjå att få tag i piloterna för att ändra avgångstid på morgonen för han ville så gärna köpa den Aston Martin som han blivit kär i. Någon form av spontan shopping för några miljoner. Vi har alla olika förutsättningar och det här var ett skönt par där både mannen och kvinnan var på samma plan, det fanns en ömsesidig respekt fört varandra och ett stort intresse för nya människor. Nyfikna och livsglada på ett bra amerikanskt vis.

Vi träffade en svensk kille som lämnat landet för London och verkade ganska blasé på det mesta , ett isländskt par med en galet go inställning som vi hoppas träffa igen. En finne som var lite egen men väldigt målinriktad och en dansk kille som verkade vara en riktig rymdnörd och ett äldre kanadensiskt par runt 60 års åldern som jobbade med fönster till stora kommersiella byggnader som också hade ett mysigt förhållande. Han ville till rymden och då de alltid gör allting ihop så flyger hon så klart med honom även om det blir rymden.

På ett av eventen deltog en kvinna som var gift med den man som var astronaut på det rymdskepp som exploderade i luften. Om jag inte minns fel var det samma skepp som hade med en lärarinna som skulle bli en PR-framgång för NASA och skeppet exploderade när det var direktsändning från hennes klass. Den här kvinnan ägnade sig 100 procent åt välgörenhet och drog in pengar för att ungdomar skulle bli intresserade av och att få möjligheter att komma ut i rymden. Hon brann verkligen för sin uppgift och många av oss ville gärna hjälpa till på olika sätt.

Jag har alltid sett upp till Richard Branson som jag tycker står för så mycket bra saker och trots sin storhet så var han helt vanlig och tog sig tid att diskutera stort som smått med dem som ville. Han morsade glatt och slängde käft med de flesta som om det var en vanlig kompisträff. På bolaget Virgin verkar det som om människor har kul och att de inte bara trivs att jobba för Branson utan de verkar stolta för vad bolaget står för. Sådant känns och märks väldigt tydligt. Det blev absolut en kväll att minnas av många anledningar.

På morgonen skulle vi svänga förbi hotellet där Virginfolket bodde för att lämna över en broschyr om det kommande projektet. Vi var där rätt tidigt och utanför stod den största Hummer Limousine jag sett. Den var familjen Bransons och när jag sprang in på hotellet så mindes jag inte vad killen som jag blev presenterad för av Richard Branson hette. Jag frågade deras kommersiella chef efter killen som jag mötte kvällen innan. Han säger att han står vid entrén och innan jag går frågar jag efter namnet. Då säger han Richard Branson och jag inser att min engelska inte riktigt förklarat vem jag sökte. Han måste ha tyckt att jag  var en av de största idioterna han mött som inte kände till Branson… Jag lämnade i alla fall över broschyrerna till Richard Branson och han kom ihåg vad vi pratat om under gårdagen och önskade en trevlig resa.

Hela eventet var väldigt bra genomfört och lite mer engelskt än amerikanskt med massor av värme och humor. Jag är glad att vi åkte dit och det finns flera saker som jag skall låna in till kommande projekt.

Tillbaka på ön…
På Gotland har man idag bestämt att den skola som jag gick i 1979 har så dålig luft att den inte duger att undervisa elever i längre. En av mina lärare som hette Ingvar Ljung konstaterade det redan för 32 år sedan. Jag tror inte det skulle tagit så lång tid om det vore någon annan grupp som drabbats än just skolungdomar. Allt går inte i raketfart. Idag blir det en utflykt på södra Gotland med familjen för bad i Hemse vilket också är ett litet äventyr.