En fredagskväll med barnen och lite fredagsmus

Ytterligare en fredag med jobb. Tyvärr går allt i snigelfart just nu för att jag har valt att byta från PC till Mac och min gamla Nokiatelefon till en iPhone, iMacdator som står stationärt och en iPad är även införskaffad så att det funkar när jag reser. Det finns en logik som gör att jag tror att det kommer att funka i framtiden. Det är Åsa som genom tjat lyckats få in mig på detta spår och när det var dax att fatta beslut fick jag reda på att vår kvinnliga superentreprenör på ön Susanne just spontanköpt hela kittet så jag gjorde det samma. Teknikutveckling tar tid och är inte min starkaste gren. När sedan kvalitén på telefonen verkade vara tvivelaktig så blev det än mer problem än vad som var tänkt. Telefonen gick sönder redan efter ett dygn och de ville laga den i stället för att byta ut den vilket jag hade invändningar emot utan resultat. Nu är jag i alla fall på väg in i en ny spännande värld och vem vet vart det slutar?

Väl hemma på fredageftermiddagen kände jag att det var skönt att kliva in i papparollen ordentligt då vi skulle få en kväll för oss själva. Klockan sex var det dags att pussa frun adjö för kvällen då hon skulle ut och fira säsongsavslutning med träningskompisar. Barnen var för en gång skull helt bekväma med att hon åkte och ville snabbt in i lekrummet och rulla boll med mera. Tjejerna drog mig i armen och ville börja omgående vilket är en mysig känsla. Lekarna blev många och korta då de tröttnar snabbt. Hoppa från ett torn. Hänga i ringar från taket. Rulla boll, spela innebandy och lägga pussel. Bygga koja tar ca 50 minuter.

När det var dax att fixa kvällsmat lockade jag med 20 minuter Emil och Ida i Katthult på dvd. Efter 15 minuter kom Wilda ut och hostade väldigt mycket vilket ledde till att det stod som en kvast ur henne med mat och annat härligt. Jag försökte desperat att balansera henne på en barstol samtidigt som jag höll en bunke att spy i. Tyvärr fanns redan det mesta på golvet, kläderna och stolen när jag äntligen fick tag i bunken. Vår hund Kålle började trampa runt i allt mysigt som fanns på golvet. Towe ville också göra sitt för att hjälpa till och sprida resterna av vad som fanns i Wildas mage på en lite större yta. Under tiden som jag gick iväg för att byta kläder på Wilda hann Towe ta sin mugg med mjölk och hälla ut den på några olika ställen i köket. När jag började få ordning på placeringar av hund och barn plus att det mesta var upptorkat så hällde Towe ut den sista halvan av chipspåsen på golvet och i skurvattnet. Samtidigt hade hunden satt i sig den andra delen som fanns i en skål vid teven för ”fredagsmus” som Wilda säger.

När Emil i Lönneberga skulle återupptas på dvd hade Towe tagit ut skivan och kom inte ihåg vart hon lagt den. Då bröt Wilda ihop och skulle absolut se på Emil vilket gjorde att jag började surna till. Towe ville inte kännas vid att hon tagit ur skivan. Valet stod ju mellan Towe 2,4 år och Hunden Kålle 2 år och som vanligt fick den äldsta skulden. Efter ytterligare 10 minuters letande hittade jag skivan under en madrass. Towe myste och såg ut som en liten busig prinsessa. Wilda sa att hon var trött på både Kålle och Towe vilket fick mig att börja skratta. För säkerhets skull så producerade Towe ytterligare en bajsblöja innan det var dax för godnattsagor. Jag hann igenom hela Rödluvan och sedan somnade Wilda efter halva Pelle Svanslös. Fem minuter efter att den var slut snusade tjejerna härligt bredvid varandra.

Min plan var att jag skulle göra en mastig sallad och steka upp lite av det marinerade köttet till ett glas rödvin och fira det som hänt i veckan. Jag har egentligen inte riktigt hunnit reflektera över veckan förrän nu när jag får några timmar för mig själv. Jag brukar skoja om att jag är väldigt bra på två saker:

1. Kan nästan alltid hitta en p-plats.
2. Hitta bra fruar.

Jag har en löjligt bra fru! Vi samspelar på ett sätt som man bara kan drömma om. Därför blev både söndagen och måndagen två riktiga höjdardagar i livet. Ibland kan livet bli hur bra som helst och ibland kan det till och med bli ännu bättre.

Jag har svårt att förstå att många inte är mer rädda om sina förhållanden! Jag tror tyvärr inte att de ser vilket enormt första-pris ett bra förhållande verkligen kan vara. Fler borde berätta vad som ligger i vinstkorgen om man jobbar för ett bra förhållande från båda sidor. När man är där är allt självklart. Hela grejen är ett evighetsjobb som två måste jobba med och vinsten är så stor att allt är en självklarhet. Problemet är att allt för många tar varandra för självklara och glömmer bort att ge varandra något så dyrbart som tid och uppskattning!