Jag tror att allt är möjligt om man bara vill
När jag sitter på det stora dyra advokatkontoret och deras manliga servitör kommer ihåg att jag inte dricker kaffe utan att det är te som gäller inser jag att det måste bli slut på detta. Det går bara åt en massa dålig energi på att vara en bricka i spelet emellan en massa trista krafter. Jag tror att tack och lov att vi är vid vägs ände och att man kan få ägna sig åt andra saker framöver.
Jag har haft en liten prövning genom att vara utan frun i en vecka och barnansvarig i fem dagar. Det är både spännande och krävande men det går snabbt att anpassa sig samt ger massor av mysig energi. Framför allt är det väldigt nyttigt att längta efter Monikas närhet som bara bygger mer kärlek mellan oss. I morse när jag läste lokaltidningen så sa min fyråriga dotter: ”Hur många gånger skall du läsa den där tidningen?” Jag förklarade att det kommer en ny nästan varje dag. Detta kommenterade hon med att de ser alla likadana ut. Och hon har så klart rätt. Det är väldigt sällan som tidningarna sticker ut. Innehållet tröskar runt några ämnen och det blir sällan några djupare reportage. Inte så konstigt med bantade redaktioner och en tidning som skall ut sex dagar i veckan med lokala nyheter. Kanske borde jag skicka en liten tapperhetsmedalj till dem som fortfarande klarar detta? Jag förstår att det blir mer och mer riksnyheter så att de kan låna från varandras redaktioner i koncernen.
Jag var i Manchester i veckan och såg deras hamnanläggning och förhörde mig om rederibranschen samt var på modulhusutställning. Jag blir inspirerad och inser att marknaden utanför den uppdelade marknaden i och runt Östersjön är väldigt stor. Ett slag kändes det lite svårt men helt plötsligt så öppnade sig världen. Jag tror det tyvärr är en sjukdom hos allt för många små orter att man får för sig att världen rör sig runt dem. Det är märkligt vad ofta man blir blind och får för sig att man bara kan agera på en hemmamarknad. När redarna får höra om en linje som staten är beredda att garantera med 0,4–0,5 miljarder, som kommer att omsätta 1,1–11,4 miljoner pund under upphandlingsperioden, att vi kan marknaden och är beredda att hjälpa till, så uppstår så klart ett intresse. Jag hoppas att vi kan locka in några till som bjuder på trafiken så att det blir riktig konkurrens om Öns viktigaste fråga.
Jag blev imponerad av modulhusen vi tittade på och jag är övertygad om att det går att producera billiga hyresrätter som klarar ett basbehov för studenter och ungdomar i singelhushåll. Det innebär att man måste krympa ytor och vara väldigt smart med inredningen mm. Det gäller att våga tänka nytt. Jag tror att vi skulle kunna producera många enheter för den svenska marknaden om vi lyckas hitta varandra. Man måste våga tänka båt- eller husbilslösningar i kombination med fast boende och mobilitet för att få ner prisbilden. Vi skall försöka rita och räkna på några lösningar och se vart det slutar. Jag har kontaktat en av Sveriges mest omtalade arkitekt som verkligen tände på idéen.
Vi såg på så kallade villavagnslösningar hos en fabrik som gör 9000 enheter om året. Deras årsproduktion skulle klara av att hysa hela Visbys befolkning. Några av dessa hus var på nästan 90 kvadrat – ingen människa i världen skulle kunna förstå att man var i en villavagn. Det var i själva verket oerhört smarta och väldigt prisvärda små hus. Jag funderar på att ersätta min gäststuga med ett sådant hus.
Jag fick tips om att man skall äta Indiskt i England vilket visade sig vara en riktig hit.
Idag, lördagen den 8 september har vi fortfarande +18 grader i baddammen. Efter att ha matat fiskarna med barnen så var det bad för alla tre. I eftermiddag skall vi träffa en extra farmorkandidat som bor på landet med både kaniner, katt och häst. Både tjejerna och jag tycker att det skall bli spännande.
Vi är några familjer som just nu är Mammalösa (mammorna är på busresa till Istanbul) och det innebär att det i morgon blir Pappaträff med barnen i Kyllaj där vi skall åka båt till en liten ö som ligger 40 minuter nordöst. Där finns det en sälkoloni som alltid är nyfikna när man glider in med båten och lägger sig för ankare. Barnen älskar att försöka hålla reda på sälen som dyker och vart den skall komma upp. Vi får väl se om någon av papporna eller barnen vågar ta sig ett bad bland de mustageprydda simmarna.
Jag börja förstå varför staten aldrig får in något bud på Gotlandstrafiken från någon av de befintliga rederierna runt Östersjön på sina färjeupphandlingar till Gotland. Det är ungefär lika svårt att få dem intresserade av en kompletterande sommartrafik som av åretrunt-trafiken. Man får inse fakta och förstå att sjöfart är en betydligt äldre bransch än till exempel flyget där man gladeligen försöker konkurrera ut varandra. Det var som en av rederierna sade när han kommenterade att man inte gärna konkurrerade med varandra utan skötte sin bussines: ”På några hundra år har vi lärt oss att det är bättre att samarbeta.” Och så kom det ett löjligt leende” Något som märks väldigt tydligt och som gör att dagens rederi kan diktera villkoren i sina speciella nischer.
Våra försök att få igång ett rederi har kommit rätt långt men det finns stora krafter där ute som inte direkt jobbar för oss. Inte konstigt då ett tioårsavtal skulle kunna ge nuvarande rederi vinster på över en miljard om man lyckas hålla ihop de gotländska ståndpunkterna och kunna fortsätta med befintligt tonnage. Målsättningen för ett nytt rederi är som när vi startade flygbolagen att tvinga konkurrenten agera. Så fort vi började jobba på en linje så satte konkurrenten igång med prissänkningar och en marknads närvaro som man aldrig skådat tidigare. Vi har redan sett Destination Gotlands annonser om en höstkampanj – som de väl aldrig har haft förut? Vi har också helt plötslig sett prissänkningar som aldrig varit aktuella tidigare. Trots att man från marknaden frågat efter detta länge. Platstillgången har funnits de senaste 5 åren och på samma tider har vi tappat ca 70% av alla tältcampare så behovet av lägre priser har absolut funnit tidigare.
En monopolistisk marknad kommer alltid att utvecklas långsammare än en marknad i konkurrens. När vi startade Gotlandsflyg så sade man från marknaden och även från gotländskt håll att vi inte skulle ge oss in i ett fungerande trafiksystem och tro att vi förstod och kunde göra skillnad. Nu är det exakt samma sak som händer i färjemarknaden. Jag har fått några samtal från kollegor till dagens rederi som i all vänlighet förklarat att detta kan vi inte lyckas med och att det bara kommer att kosta pengar. Jag är helt övertygad om att vi kan lyckas om boendenäringen håller ihop – då kan vi göra en betydande skillnad för Gotland.
Den största faran är om DG inte släpper in oss i Gotland Promotions system genom att helt enkelt förvägra oss tillträde för att man vill verka för DG:s och inte öns bästa. Från DG, har man lovat att lämna över GP till nästa rederi som kommer bli underleverantör till ön. När man lyssnar på DG och Jan-Erik Nilsson så säger han att de måste tjäna så mycket pengar nu för att kunna investera i nästa generations båtar. För mig innebär det att vi betalt för mycket för trafiken för att DG skall kunna köpa nya båtar till en trafik som man inte har. Skulle DG inte få trafiken så innebär det att vi betalt för mycket under en massa år och dessa pengar kommer att tillfalla Rederi AB Gotlands aktieägare i stället. Faran är väl att DG på något sätt ser till att man får 100% kontroll på Gotland Promotion för att inför en kommande upphandling, inte behöva överlämna bokningsystem m.m. Detta var jag rädd för när allt startade och då fick jag besked om att det inte fanns någon fara i detta. DG skulle inte heller äga egna anläggningar som man kunde ge speciella avtal. Hur det blev med detta vet vi ju.
Nyhetsmorgon har nu funnits i 20 år och skall fira jubileum. De två största nyheterna är svenska katastrofer som ligger nära Gotland och mig. Estonia som sjönk och ägdes av samma rederi som bedrev Gotlandstrafiken. Det fanns närstående till mig på båten och många med Gotlandsanknytning. Tsunamin där jag miste hela min familj och flera gotlänningar miste livet. På onsdag morgon skall jag medverka i nyhetsmorgon och prata om tiden efter, vilket jag gärna gör. Jag tycker det är viktigt att visa andra att man kan ha ett liv efter en sådan katastrof. Det är tillåtet att ha ett bra liv och det är exakt vad de som gick bort skulle önska oss som blev kvar. Tyvärr finns det lite för många tyckare som anser något annat och det gör de av okunskap, men det blir elakt. Det förstår oftast inte vad det gör med det skadar den redan drabbade vilket är tokfel. Genom att prata om det gör jag skillnad.
Jag får se om min dröm att bli redare kommer att bli verklighet eller ej. Än så länge har jag uppfyllt de flesta av mina drömmar. Blir de bara tillräckligt starka så är allt möjligt med entusiasm. INGET STORT HAR NÅGONSIN UPPNÅTTS UTAN ENTUSIASM, lär någon vis man ha sagt.