Vi skall inte falla på målsnöret

Jag är åter hemma från ännu en av alla resor som detta spännande projekt med Gotlandsbåten tar mig med på. Jag känner mig helt urblåst då allt går med väldigt hög hastighet just nu. Jag gillar att sätta press på mig själv men nu är vi uppe i maxfart och skall nog inte gasa mer. Det är ständiga kursändringar vilket gör att en och annan börjar tröttna på mig eller oss. Jag är väldigt tacksam för alla som trots allt fortsätter att ge oss chansen trots ständiga förändringar. Det har varit lite krångligare än vad vi först trodde. Men skam den som ger sig.

Lojala medarbetare 

Jag vet inte riktigt vad som driver mig men något är det. Desto svårare, desto roligare – vilket är någon form av självplågeri. Det är väl en sak att det kan bli så med olika projekt jag ger mig in i, men när det går ut över familj och anställda så är det inte okej. Jag har upparbetat någon form av kultur på jobbet där de har ett visst överseende med situationen. Det är mycket lojala medarbetare som står ut med mina ständiga infall och egenhet att ofta lägga på en sak till när vi redan går för fullt. Ev finns det de som ser någon form av sport i detta med att försöka parera det som händer. Eller också är det just det att det händer som sporrar? Tacksam är jag gentemot alla som orkar vara med och som trots tuffa utmaningar lyssnar på en till.

Vår VD är en klippa

Jag har nu varit i Grekland och förhandlat om båtar vilket varit spännande. Det är skillnad på redare och redare måste jag säga och vår VD Lars är en klippa. Ett av mötena var på väg att spåra ut helt och hållet. Jag är väldigt glad att det inte var min farsa som var där för då hade det blivit slagsmål. Om jag varit själv hade jag nog tappat möjligheten att komma vidare då jag gått i fällan att bli lika förbannad som redaren. Torsdagen var ett 14-timmars pass med 1000 frågor som skulle redas ut och hållas i minnet. Morgonen efter skulle allt gås igenom och kontrolleras så att vi alla uppfattat samma sak. Redaren skjutsade oss till flygplatsen och jag tror snitthastigheten var strax över 150 vilket ger en bild av vilken topphastighet vi bör ha haft. Under bilresan gjordes det sista upp vilket kändes bra. Vi avslutade med ett ordentligt handslag där även redaren med stenansiktet log en smula. Jag tror att han gillar det vi gör när vi skall krossa ett monopol. Jag känner igen den där ådran som vissa har och han har den definitivt. Detta var ju en historisk överenskommelse så vi avslutade med fotografering innan vi sade på återseende.

Rörigt med valutor och många beslut

Väl på flygplatsen så släppte allt. Jag sade till Lars att jag känner mig som 10 år på julafton. Med en egen båt finns det så många möjligheter att det bara kittlar i magen. Man blir lite fartblind när det gäller pengar och framför allt när det pratas kronor, euro och dollar om vartannat. Är 52 miljoner lika med 6,1miljoner euro och är det detsamma som 8,3 miljoner dollar och vilken valuta snackar vi om nu? Det blev lite rörigt ett tag.

Köpa, hyra eller både och? 

Andra frågor vi ställde oss: Är det verkligen prisvärt? Har vi med allt? Hur skall vi hinna få allt klart till den sista då kontraktet skall vara påskrivet? Passar färjan alla våra krav och vad är restvärdet? Skall vi verkligen köpa båt och vad kan den användas till resterande 280 dagar? Är det bättre med enbart hyra? Frågorna är lika många som det finns möjligheter. Nu känns det i alla fall rätt vilket känns både bra och skrämmande på något vis. Lars och jag måste göra bedömningen att detta är rätt så att vi alla kan ta ett slutligt beslut att lägga fram för styrelse och arbetsgruppen hemma. Med egen båt har vi mängder med möjligheter vilket vi skall ta till vara. Det känns som om vi troligen kan presentera en ny spännande lösning för Gotlands framtid om några veckor.

Jag är väldigt orolig för hamnfrågorna

Kvar att lösa är hamnfrågorna som måste vara lösta innan vi slutligen kan skriva på papperna. Det innebär att vi måste ha skriftligt från både Västervik och Visby för att komma i mål till den 30 oktober. Så här nära har vi aldrig varit förut och det känns som om vi kan göra skillnad på Gotland och i Västervik på riktigt.

Vad som sker på ön och i Västervik om vi kommer igång med trafiken från 2014 och bryter monopolet: 

• Det blir ca 90 000 nya platser till ön vilket innebär ca 60 000 nya gäster eller 180 000 nya gästnätter. Det blir troligen 20% fler gästnätter och ökad omsättning för företagen redan år två, senast år tre.
• Det kommer att ske stora förändringar även hos kollegan som kommer att utveckla sin verksamhet.
• Marknadsföringen av Gotland kommer att tredubblas och gå från ca 5,8 miljoner till närmare 16 miljoner från rederierna.
• Gotland kommer att framstå som ett lågprisalternativ framför allt via Västervik när priskonkurrensen kommer igång. I bästa fall uppstår det ett priskrig på båtresorna till ön där det alltid blir billigast att åka över Västervik. 

10 gånger snabbare utveckling

Jag drivs av en övertygelse om att detta är den enskilt viktigast åtgärden som man kan göra på Gotland för att utveckla ön. När alla på Gotland och i Västervik känner att besöksnäringen ökar ordentligt kommer optimismen.  Detta för med sig investeringar och anställningar vilket ger jobb till ungdomar m.fl. Det är då vi gjort skillnad på riktigt.

Utvecklingshastigheten för antal turister/besökare har varit ca 0,5% i snitt de senaste åren på ön och vi kommer landa på ca 5–8 % de närmaste åren. Det gör ca 20% fler besökare vilket i så fall skulle ge lika många fler gästnätter på 2-3 år.

Det finns bara en som vinner på att vi inte kommer igång… 

Skulle vi stupa på att hamnfrågorna inte är lösta blir det svårt att komma i mål 2014. Vinnaren skulle vara Destination Gotland som slipper konkurrens och kan slappna av och somna in i den monopolistiska världen igen. Skulle vi stupa på att Gotland eller Västervik inte kan fixa hamnplats så är vi väldigt farligt ute. Jag tror att många i projektet skulle tappa glöden och intresset att fortsätta inklusive jag själv. Det skulle vara helt galet med tanke på de löften vi fått och möjligheterna detta för med sig för de båda regionerna. Ser man på de visioner som finns och framför allt det behov som båda orterna har för att utvecklas så tillför Gotlandsbåten exakt vad som saknas. Nu håller jag tummarna för att Åke och Harald har verkstaden igång och fixar den utlovade hamnplatsen. Oavsett om det är vi eller någon annan så är det faktiskt en hygienfaktor för att kunna utvecklas som turistdestination att hamnplats kan ordnas.

Möte med Erik D rederiets starke man 

Jag träffade Erik David på en fest för ett tag sedan och han önskade mig lycka till och tyckte det var bra att vi tog tag i sommartrafiken. Han menar att han kör en året-runt-trafik och egentligen inte vill satsa mer på den korta sommarperioden som är väldigt dyr. När jag då föreslog att han skulle se till att vi fick ligga på deras hamnplats när de är lediga sade han att vi inte fick förorsaka dem förseningar. Jag lovade att så inte skulle ske vilket fick honom att säga att ”då är det inga problem”. Men detta tillsammans med att vi inte får finnas i bokningssystemet var inte hans beslut, utan ”pojkarna på Gotland” som han uttryckte det. Då är frågan vem det egentligen är som stoppar Gotlandsbåten från att använda de hamnlägen som står oanvända 70 % av dygnets timmar? Varför skulle vi inte få ligga där då? Ska Gotland gå miste om 180 000 gästnätter på grund av att att vi inte får hamnplats, det låter magstarkt. Kan näringen verkligen gå med på detta?

Besöksnäringen är lite för flat i denna situation kan jag tycka. Ingen i näringen har reagerat på att Destination Gotland försöker stoppa oss från att vara i Gotland Promotions bokningssystem. Jag vet inte om de förstått att det gäller omsättningsökningar på ca 20% för det flesta företagare. Debatten har helt uteblivit. Varför kan man fråga sig? Är det av rädsla eller har vi varit så otydliga? Beror det på att ingen tror på projektet eller är det bara det att ingen vågar gå först?

Skall vi utveckla Gotland måste vi hålla ihop som vi gjorde när Gotlandsflyg startade. Då var det vi gotlänningar som satsade pengar på nya biljetter och bestämde vem man skulle flyga med. Nu är det boendenäringen som bestämmer om den bara håller ihop. Ingen vill åka till Gotland för att de är röda skorstenar utan målet är oftast en boendeanläggning. Bestämmer sig dessa att jobba med alla transportörer så får vi konkurrens vilket ger utveckling.

Glöden brinner och målet är nära

Det är ett grymt team som står bakom Gotlandsbåten idag. Här finns entreprenörsanda, glöd och en vilja att krossa monopolet som är unik. Löser vi bara frågan om hamnplatserna så kommer denna vision att bli verklighet.

Pigge med full maskin framåt, som till och med drömmer om båtar just nu…