En riktigt hemsk vecka
Fortfarande i chock
Veckan började mycket dåligt med brev från försäkringsbolaget Skandia vilket visade att mitt pensionssparande faktiskt har utvecklat sig rätt hyfsat. Jag visade det för Monika och då utbrast hon att ”du kan ta ut det från och med nästa år”. Det kändes som om hon pratade med någon helt annan i rummet som skulle kunna ta ut sin pension om ett år. Hu vilken hemsk upptäckt det var när hon menade att det var JAG som skulle kunna kvittera ut pension om ett år.
Strejk och maskningsaktioner
I onsdags skulle jag till Stockholm med 08.35 planet. Först skulle yngsta dottern lämnas på dagis. Hon brukar aldrig vara den som krånglar, men den här dagen var allt fel. Så det var nästan med våld som hon placerades i bilen. Reaktionen på detta var att hon slängde av sig alla kläder i någon form av maskningsaktion. Jag insåg under bilfärden att hon eventuellt skulle se till att jag missade flyget så förhandlingarna inleddes under bilfärden där hon insåg förhandlingsövertaget och utnyttjade situationen.
Strax innan dagis började bilen krångla och jag vågade inte stänga av den. Efter ett extra snabbt avlämnade på dagis kom jag nästan fram till Norgattrondellen när bilen totalstrejkade och dog. En extremt hjälpsam Gute hjälpte mig med ett extra batteri och efter 7,5 minuter var jag på G till flygplatsen igen. Då var det 18 minuter till avgång och det skulle fungera. Men halvvägs till flygplatsen stannade bilen igen och det var bara att ge upp. Jag kunde boka om dagen så jag hann med Stockholmsbesöket mellan två eftermiddagsturer. Tack Maria på Gotlandsflyg, det är skönt med lokala företag! Och tack Lotta för att ni fixade en ny generator och för lånebilen – vilken service ni har på Bilkompaniet.
Resa i mina egna tarmar!
Veckan blev inte bättre av att det var dags för en endoskopi-undersökning där man skulle kolla mina tarmar. Jag fick fasta i 24 timmar för att få en ordentlig tarmtömning innan. Man känner sig inte så tuff när man måste dricka saker som löser upp allt som finns i tarmarna och framför allt så går man inte så långt ifrån en toa. Att sedan lägga upp sig på bordet, få en kamera inkörd i häcken samtidigt som en mycket trevlig kvinna tar min hand och på knackig svenska förklarar att ”det kan göra ont, men slappna bara av och tryck på magen så hjälper du kameran att vandra runt i magen” – då är det inte helt lätt att vare sig förstå eller slappna av.
Att följa kamerans färd på två tv-skärmar kändes spännande, men det var lite svårt att hänga med. Enligt läkaren såg det bra ut och jag kunde bara hålla med då det var rätt så rent och snyggt. Jag trodde den här undersökningen var något ovanligt men när jag berättade för vännerna så var det rätt många som gjort samma sak men ingen hade tagit upp det förut. Lite spaningsvarning på sådant.
Slutet gott allting gott
Jag avslutade i alla fall veckan bra med att hitta en ungdomsfinne i panna som jag försökte behålla. Men tyvärr försvann den till slut. Frågan är, när jag går till Apoteket i framtiden, skall jag då ha medel för finnar eller emot finnar?
På lördagen avslutade vi med ett besök på resemässan på Wisby strand. I Scandic hotells monter visste man vem som kom och alla fick varsin ballong med namn på. Det visade sig att även Scandic har dyslektiker anställda, men jag kan överleva med en Sigge-Ballong i stället för en Pigge-ballong. Monika tröstade mig och det blev full utdelning av mitt idoga bäddande.
Prata med varandra och inte om varandra
Jag läste för några veckor sedan om hur länstyrelsen bjudit in sina grannar från Region Gotland på ett möte för att diskutera läget och framtiden för ön. Det gjorde mig glad i hela kroppen och fick mig att tro på en framtid på ön.
Nu går Region Gotland till våldsam attack mot Länsstyrelsen och deras förslag till nya Natura 2000-områden. Jag vet inte vad som är vad i detta men om vi skall vinna tävlingen Årets Tillväxtkommun 2018 måste vi samarbeta och lösa sådant i stängda rum. När det görs publikt sprider det dålig stämning och så får media möjlighet att vända och vrida på det från alla möjliga och omöjliga håll. Det skapar bara dålig publicitet och taskigt förhandlingsläge.
Inte minst blir det svårt att samarbeta när vi måste vinna matchen tillsammans. Om inte ens Region Gotland och Länsstyrelsen kan gå över gatan för att diskutera med varandra, hur skall vi då kunna ena resten av ön? Skall vi vinna tävlingen måste politiker och tjänstemän på båda sidor av gatan börja träffas och diskutera saker. Det mesta kan lösas genom dialog men inget löses genom brevväxling, tvärtom.
Region Gotland bör investera närmare 100 miljoner
Efter extremt sega turer med Region Gotland så var vi då äntligen överens om Snäcks camping. 2003 tog vi över en undermålig camping som inte gick att klassificera med en endaste stjärna, den var sämre än så. Vi investerade ca 60 miljoner för att det skulle finnas bland annat ca 500 bäddar enligt kontrakt. Region Gotland kunde inte hålla sin del av överenskommelsen att få fram bygglov.
Detta slutade 2014 med att vi måste ta bort alla flyttbara investeringar och Region Gotland skulle lösa in allt som ligger i backen såsom asfalt, el, vatten, avlopp, schaktning, mm. I vår överenskommelse stod det att vi skulle betala 1.250.000 kr för att återställa anläggningen till den standard den hade när vi tog över vilket absolut räcker för att nå upp till den nivån. Men det känns lite tråkigt att vi först gjorde vårt bästa för att följa avtalet med att nå upp till 4 stjärnor och också uppnådde detta, sen har vi fått plocka bort de flesta av våra investeringar och nu ska Region Gotland börja om med att modernisera anläggningen.
Det innebär att de skall få strand och boende motsvarande den klass som de ställde krav på oss om att ordna. Är det ambitionen så får Region Gotland lägga på nästan två nollor på de belopp som de avsatt. Deras och våra 1.250.000 kr räcker möjligen till att få anläggningen 1–2 stjärnor bättre än den var när vi tog över den, men det är ju långt från den toppnivå vi nådde upp till.
Jag håller tummarna för att de gör något bra av Snäck och att campingen snart blir bäst i klassen igen.
Vi erbjöd oss att på tre år skapa en anläggning som var bättre än den var när vi lämnade den om vi fick arrendera den och ur detta skapades en plan för området som en campingföretagare skulle kunna driva lönsam verksamhet med, men det var de inte intresserade av.
Kritik från Region Gotland om att jag var ansvarig för att avtalet drog ut på tiden?
Min syn är att det är precis tvärtom. Det sista som hände var att vi var överens för tredje gången i slutet på juni och då skulle vi reda ut hur vi gjorde med hyresvärden mm. Åke Svensson ville då vänta tills det kom beslut i Regionfullmäktige vilket kom ca två månader senare. I slutet på januari fick jag ett avtal som inte byggde på vår överenskommelse och när jag försökte få till en dialog/träff för att reda ut detta, så gick det inte. Jag måste då återigen kalla in medlarna som omgående var överens om att samtliga förändringar som var gjorda i avtalet skulle ändras, vilket var i linje med vår uppfattning. När jag frågade vem som gjort dessa ändringar så var det kommunjuristen som gjort dessa helt på eget initiativ och varför går inte att få svar på. Det är väl det som är någon form av tjänstemannastyre?
Att de sedan ger mig skulden måste bero på att någon skäms och inte vill stå för det de gjort eller inte gjort. Jag håller nu tummarna för att Region Gotland inte ännu en gång ändrar sig – den tredje gången i så fall – utan att de fullföljer affären så att vi kan lämna detta bakom oss.
Vårkänslor på många vis
I söndags var det vårkänslor på riktigt och jag bäddade då sängen extra noga. Det var över tio grader och tillsammans med granne bar vi fram alla trädgårdsmöbler och uteleksaker. Vi fagade tomten och sedan premiärkörde vi grillen. Vi svettades på tomten medan Janne Ullberg svettades i Vasaloppsspåret och vi hejade på med hamburgare och vin. Ibland känns det som om livet är rätt så rättvist när man valt rätt plats och spår. Jag tror även att våren gör sig påmind på fler sätt och inte minst när det gäller kärlek och viljan att vara ute.
Gubbslem
Jag tyckte till om en ung kvinnlig skribent från lokaltidningen på en tråd på Facebook vilket tydligen eventuellt var okej. Men sedan begick jag det ödesdigra misstaget att trycka på gilla-knappen på fel kommentar. Jag trycker inte på gilla därför att jag gillar att någon är sjuk och liknande, jag gör det mer för att visa att jag har läst! Så gjorde jag nu också. Detta fick skribenten att be mig dra åt helvete och någon väninna kallade mig gubbslem därför att jag ”inte höll en schysst nivå” i debatten. Det kändes som lite självmål men ändå inte. Så länge det inte är anonymt så är det mesta okej i alla fall. Är man vit man och över femtio så får man tåla betydligt mer än vad andra skall tåla. Klimatet har hårdnat kan man konstatera, vilket troligen inte är så bra då det alltid kommer en motreaktion på det mesta till slut.
Vi får inte lägga av och retirera
Jag lyssnade på en intervju med Alexandra Pascalidou som pratar om hur fler och fler människor retirerar och tappar lusten på grund av näthat. Jag kan tyvärr känna igen detta hos ett antal företagare på ön. Inte alltid på grund av hat utan kanske mer på grund av misstro på ön. Styret på ön har något att jobba med då lite för många väljer att inte satsa på ön därför att de är besvikna på bland annat Region Gotland.
Björn Jansson tillsammans med en ny regionchef och oppositionsrådet Eva har lite att jobba med när det gäller företagsklimat. Det positiva är att det just nu blåser nya vindar på Region Gotland och förhoppningsvis så är alla på tå för ön bästa och att vi skall vinna tävlingen Årets Tillväxtkommun 2018. Att vinna den innebär att alla, Länsstyrelsen, Region Gotland, Politiken, Företagare och privatpersoner inklusive undertecknad, måste se framåt och kavla upp ärmarna för att jobba ihop.
När vi på ön vill så är vi oslagbara på riktigt.
Det finns en plan som många tror på, på riktigt!
Nu har länstyrelsen, alla partier och politiker ställt sig bakom målet att Gotlands skall bli Årets Tillväxtkommun 2018. Detta är en möjligheten som kan förändra mycket på ön om vi verkligen vill jobba ihop. Vi behöver fem skall-mål och fem till som bör uppnås och sedan fem som vore bra om vi klarade. Tydliga mål och människor som jobbar ihop så är vi i mål 2018. Det känns som om vi har en plan på ön och nu skall korten synas för att se vilka som är med. Jag är absolut med om de styrande visar att de är ett team som jobbar ihop för öns bästa utan utspel och knivhugg i media.
En ny produkt utvecklad på ön
Vi snickrar på en plan som skall presenteras inom kort där Gotland skall ha Sveriges absolut billigaste boende. Vi skall presentera det som alla kommuner egentligen bara drömmer om att kunna erbjuda. En tvårummare i bästa läge nära naturen och stranden. Där man bor för mindre än 3000 kr månaden inklusive el, vatten, sopor, tv, p-plats och internet. Vi skall först leta fram en eller två testfamiljer som får prova på och sedan blir det skarpt läge till årskiftet. Gotland får vara utvecklingsverkstad, sedan skall det gå på export till fastlandet.
Kontrakt på fem år till
Vi var på Hoburgen och campade samt besteg berg under förra veckan med hela familjen. Är man liten så blir det stora berg på Sudret och det var spännande för både stor och liten.
Att gå på stranden och kasta mackor när havet ligger nästan spegelblankt i februari är en speciell känsla. Vattnet var helt klart och det verkade vara hur bra sikt som helst.
Under Februari firades även Monikas 50-års dag och det var nog en av de häftigast fester som jag varit med och arrangerat. Det är gästerna som gör festen och så var det verkligen här. Oj så bra de klätt ut sig och sedan stod de för underhållning i nästan 4,5 timmar.
Ingen fick hålla tal utan musik, dans eller något annat var ett skall-krav. Idén var att vi skulle skapa en musikal från 30-talets New York vilket det också blev. När människor får släppa loss på riktigt och har kul så blir de verkligen kreativa.
Annen gjorde ett av sina bästa gigg någonsin. Tack till henne som är värdens bästa gotländska festfixare i kombination med toastmaster och showartist i kombination med regissör och koreograf och stylist och ljussättare och repetitionsansvarig, festansvarig mm. Du är helt grym och vi är väldigt stolta över dig på ön Annen!
Detsamma gäller min nykläckta femtioåring som valde att förnya löftena med mig minst fem år till på festen. Hon är energi som får mig att vakna med samma leende som jag somnar med bredvid henne. Det känns som om vi har levt ihop typ alltid och samtidigt känns det som att vi träffades igår. Det kittlar så där mysigt i magen när hon kommer in i samma rum som mej och jag rodnar nästan över mina egna tankar. Det är på riktigt snart 10 år sedan vi träffades för första gången, Monika är min plattform i livet och den är väldigt grundad och stabil.
Ta för er av våren och låt vårkänslorna berusa er från knopp till tå!
Noterade du vem som kallade dig gubbslem först? En annan medelålders vit man… Dock inte okej, det håller jag med om.