Statliga båtar eller inte?

Det pågår en debatt i riksdagen om Gotlandstrafiken ska skötas av statliga båtar eller ej – det är extremt viktigt att vi öbor engagerar oss i den. Dagens upphandlade trafik följer EU-regler som gör att upphandlingen bara får vara för 10 år, vilket gör att nuvarande rederi vill ha fullt betalt för sina båtar på nio år (enligt Gotlands Allehanda) när det normala i branschen är att man skriver av sina fartyg på ca 30 år. Om dagens fartyg kostar 1,5 miljarder per styck, så blir det en kostnad på 500 miljoner per år för tre fartyg i årliga avskrivningar med 9 års avskrivningstid. Med statligt ägda båtar skulle avskrivningen i stället kunna vara 150 miljoner på 30 år. Lite slarvigt räknat så skulle kostnaderna kunna gå ner med 350 miljoner vilket är ca 40% av dagens biljettintäkter. Denna ekvation borde ge biljettpriser som är 30–40 % lägre. Då räknar jag även med att lägre priser med automatik ger fler resenärer.

Inför nästa upphandling är det viktigt att vi på Gotland är överens om att vi vill ha statligt ägda båtar som skrivs av på 30 år och att om de sen säljs, så ska restvärdet gå in i potten för Gotlandstrafiken. Att vi på ön inte kan bli helt överens om detta är inte svårt att förstå då ca 1000 gotlänningar är aktieägare i Rederi Gotlandsbolaget AB och dessa personer har familj och släkt så 1/8 kan därmed antas vara emot statligt ägda färjor, då de sannolikt sätter eget vinstintresse före lägsta möjliga pris på resan.

Med statligt ägda färjor så skulle Destination Gotland eller något annat rederi kunna köra trafiken, men det skulle då bli ca 350 miljoner billigare biljetter per år, vilket verkligen borde synas på biljettpriset. Lägre biljettpris innebär att det blir mer resande om det finns plats. Detta är en mycket stor och viktig fråga som jag hoppas kommer att ta plats i den gotländska debatten – kanske kan vi skjuta undan parkeringsproblem och andra jämförelsevis mindre frågor för att lyfta en fråga som verkligen påverkar vår framtid.

Jag tror att en stor del av öns framtida utveckling hänger ihop med att vi får statligt ägda båtar som byts ut ungefär som dagens båtar, efter ca 20 år. Och att driften även i framtiden sköts av privata bolag så som Destination Gotland, Silja Line eller annat bolag som har tillräckligt med resurser. Vi skulle som passagerare inte märka någon skillnad på kvalitén utan bara på lägre priser, då detta upplägg ger betydligt lägre kostnader.

Det Gotland vinner på statliga båtar är:

1. Att det blir fler som kommer att lägga anbud.
2. Betydligt lägre biljettpriser.
3. Att restvärdet kan gå in i en framtida Gotlandstrafiks-pott.
4. Med lägre priser blir det med automatik fler resenärer vilket gör att besöksnäringen utvecklas och fler jobb uppstår på ön vilket i sin tur ger större skatteintäkter för Region Gotland.

Vi har idag en helt galen situation där turismen skall täcka upp för den olönsamma 9-månaderstrafiken under resten av året. Denna lösning är inte längre möjlig om vi vill utvecklas som övriga Sverige. Turismen är global och den som någonstans överprissätter resor kommer att tappa besökare. På grund av att våra besökare får betala ca 2000 kr mer än vad det borde kosta, så har ön tappat 8% i antalet kommersiella gästnätter samtidigt som snittet ökat med 13 % mellan 2010–2015 i riket.

Gotland är ett av de intressantaste resmålen när man frågar svensken men har tappat 21 % mot genomsnittet. Även om vi landat på genomsnittet så borde vi på ön inte varit nöjda med detta.

Gotland har attraktion och kapacitet att vara en av de hetaste sommardestinationerna och borde ligga betydligt över genomsnittet. Besöksnäringen är den näringen där de framtida jobben kommer att växa på ön, förutsatt att vi inte straffar ut oss med orimliga priser på entrébiljetterna.

Idag vet väldigt många gotlandsresenärer att de betalar ett överpris, som enligt min bedömning ofta landar på ca 2000 kr för mycket för en familj. För att den familjen skall återkomma till ön måste vi på ön leverera mervärden som motsvarar minst 2000 kr jämfört med andra destinationer, annars blir besökaren inte nöjd. Besökare som inte är nöjda återkommer inte och pratar inte väl om besöket.

Politiker, besöksnäringsföretagare och öbor: här krävs det att vi engagerar oss för framtiden. Vi har ungefär ett år på oss att driva denna fråga sedan är det troligen dags att gå till beslut. Om vi tydligt meddelar hur vi vill ha det, så kommer man från staten att lyssna ordentligt. Det frågan handlar om är ifall det är passagerarna eller det framtida rederiet som skall ha dessa 350 miljonerna per år. En mycket stor och viktig fråga för öns utveckling som vi måste engagera oss i.

Pigge Werkelin