Ett rikskänt kärleksnäste eller en privat strandbod?

Det är inte konstigt att vi har olika inställningar till saker och ting. Jag tror till exempel att de flesta av oss tror att man kan växla pengar på alla banker eller köpa frimärken på samtliga postkontor. Att man skall kunna lita på alla tjänsteman eller politiker inom Region Gotland. Inget av det fungerar. Jag har idag fått en genomgång av ordförande på sista byggnadsnämdsmötet där han förklarade att beslutsgången är sådan att ingen kan lova något förrän beslutet är klubbat. Tyvärr har han rätt.

Jag har varit i några kommuner och jobbat där kommunalråd och oppositionsråd väljer att jobba ihop för att gemensamt jobba för att bygga upp ett starkt förtroende för sin kommun. Man tar ansvar för alla beslut och skyller inte på någon annan. På Gotland gör man ofta tvärtom. Genom att förstöra och försätta majoriteten i svåra situationer ser man till att makten byts varje år. Jag har träffat flera gotländska politiker som tycker att det är väljarnas fel att vi har en så rörig kommun och byter styre var fjärde år. En ganska rolig reflektion!

Kärleksnästet

Jag läste i torsdagens tidning att vi fått avslag på vår begäran om bygglov för en fiskebod på Fide camping. Historien är att det stått en stuga/fiskebod där sedan trettiotalet. Det vill säga i cirka 80 år. Stugan har använts till allt möjligt så som fiskebod, uthyrningsstuga, förråd, personalbostad och partyhus åt traktens ungdomar genom åren. När jag hittade den på vår mark bestämde vi oss för att renovera upp den. Den gamla var så dålig att endast 10–20% gick att återanvända. Storleken stämmer i stort men på ena långsidan har vi byggt två inre glasade dubbeldörrar som man knappt ser när de yttre dörrarna är stängda. Vi har även ställt dit ett utedass som är flyttbart (och som vi flyttat flera gånger). Eftersom vi är på en camping är det tillåtet med tillfällig uppställning, så dasset borde inte vara något problem (men tydligen är det ändå det enligt ledamöterna i Byggnadsnämden).

Det som förvånade mig mest var när nämndens ledamöter gick emot tjänstemännen och sa att det inte är någon camping i Fide. Jag blir så klart lite häpen då det varit camping på anläggningen de senaste 40 åren vilket även står i översiktsplanen. En av de bästa platserna är på udden mot vattnet vid fiskeboden där tält och husbilar ofta står. Ledamoten och ordförande förklarar båda att man inte kan acceptera att man har en byggnad på den positionen som man hyr ut även om det skulle klassas som camping. Jag förstår inte varför man inte får tjäna pengar på det som är unikt som kunderna vill ha? Campingens affärsidé bygger på att hyra ut attraktivt boende med bra service. Och den bygger i sin tur på att kommunen kan leverera det man lovar så som planer och avlopp, vilket inte skett och därför är anläggningen stängd just nu.

Inställningen att vara emot är tydlig. Tjänstemännen är för och politikerna lyckas hitta två vägar emot. Om det är en camping så finns det ett sätt att argumentera emot och om det inte är en camping så har man ett annat sätt. Man gör vad man kan för att hitta omöjligheterna i stället för att hitta möjligheterna att utveckla och skapa unika upplevelser samt arbeten. I visionen för Gotland skall vi utveckla turism och det genuina på Gotland. Det är många små saker som krävs för att klara målsättningen med antal besökare och gotlänningar. En fallfärdig strandbod i Fide blev riksnyhet när vi lanserade det som ett kärleksnästen i naturen utan el, vatten och mobiltäckning. Det blev bland annat 2 sidor i största kvällstidningen samt 5 minuter TV som sändes ifrån nästet, vilket har gjort det rikskänt och gett en anledning att resa till Gotland.

Efter diskussioner (som inte kan tolkas som ett löfte från den tillfällige ordföranden så klart) skulle en fiskebod som inte hyrs ut som boende få stå kvar. Det vill säga om jag privatiserar den och fyller den med nät och åror samt lovar att bara vid vissa tillfällen övernatta och absolut inte hyra ut den, så skulle det fungera. (Det vill säga som idag, fast utan möjlighet för andra än mig själv att bo där)

Alla är medvetna om att det nästan inte finns någon fisk eller fiskare kvar och att det finns ett hundratal fiskebodar på Gotland. Om dessa inte inretts till fritidsboende skulle de flesta ha slutat underhållas och bara förfalla. Kommentaren var att då borde man ha statliga pengar att underhålla dessa. Det är ju enkelt för staten kan ju bara trycka nya pengar när det behövs ungefär som ett bra kreditkort där det bara är att handla. Ibland är lösningarna så enkla för en miljöpartist som inte vill tänka ekonomi.

När vi köpte anläggningen ville vi göra en större plan, men den fastnade i byråkratin och till slut stoppades den därför att kommunen inte kunde bygga ut avloppet förrän 2011–2013. Vi började arbetet ungefär 2003 och vi vågade inte satsa när kommunen inte kunde ge besked. Med facit i hand så var det tur för nu vet man inte om det blir 2015, 2020 eller 2025 som de får avlopp till Fide. Med rätt uppgifter skulle vi sparat några miljoner som det kostat under tiden.

Det riktigt tråkiga i historien är att vi fått flera löften om att ”det inte skall bli något problem förutsatt att länsstyrelsen ger dispens” vilket det gjort. Vi har haft stormöte i frågan med byggnadsnämndens ordförande, stadsarkitekten och ca fem andra tjänstemän. Alla var rörande överens om att det skulle kunna gå. Inte ett ord nämndes om att de inte skulle gå att ta betalt på en camping och alla var innan detta möte och även efter mötet överens om att det är en camping.

Men som Daniel sade: du kan inte lita på ett enda besked förrän det är klubbat och vunnit laga kraft. Inte ens detta gäller faktiskt när man ser på vissa bygglov den senaste tiden. Jag inser att jag varit väldigt blåögd som trott på vad man sagt. Jag vet inte hur man skall lotsa sig igenom detta då tjänstemännen inte har samma idé som politiken. Det känns som ett lotteri. Tre olika personer har ringt mig och sagt att jag skall överklaga detta. Jag hatar dessa överklaganden och kommer troligen inte att göra detta. Jag förstår inte varför vi skall ha tjänstemän och politiker som vi inte tror på. Tyvärr känns det som ett naturligt arbetsätt att be folk överklaga. För mig skulle det vara ett misslyckande med varje överklagande som kom till stånd.

Snäcks camping

Vad gäller Snäcks camping har vi fått en massa löften från regionen. Jag skulle tro att det finns ett tiotal löften som brutits och som försatt oss i en ohållbar situation. Hade det inte varit för bolagets överlevnad skulle jag inte överklagat det heller. Överklaganden är som ett spel där man bara blir mer och mer insyltad. Vi har dock ansvar för ett 20-tal personer som har sin inkomst från anläggningen och därför blir vi tvungna att fortsätta kampen för överlevnad. Jag har sagt det förut: man måste ge campingen kommersiella förutsättningar annars får den drivas med kommunala medel. Detta senare skulle troligen öka på förlusten med någon miljon per år.

Snäcks camping är bara en säsongscamping men den är ändå större räknat i antal gästnätter än vad två av öns största hotell levererar ihop på årsbasis. Vi fick campingnäringens prestigepris för hur vi driftat och utvecklat campingen till något unikt 2012. Detta borde ge de styrande en hint om att vi tänker rätt och ligger i framkant i Sverige. Nu har de istället beslutat att den inte skall vara unik längre genom att förbjuda 50% av den mest inkomstbringande delen samtidigt som vi tappat 75% på tältcampingen under några år. Politiken slår undan benen på flera sätt för anläggningen. Inte minst genom ”de gotländska ståndpunkterna” som de ännu inte kan finansiera.

Bevarande ur takt med tiden

Bevarandet slår igenom hela tiden. Jag blir mörkrädd vid diskussioner med Daniel och Mats-Ola. Båda snackar om rörlig camping och tänker troligen på tält och eventuellt husvagnar som de nog såg på campingar i sin ungdom. Idag vill gästen gärna ha fasta tält, husvagnar, stugor, spännande trädkojor eller den mysiga strandboden i Fide. Det rörliga är människorna som flyttar runt på cykel, mc, vandrar, åker bil, tåg eller buss. Rörlig camping var på åttio- och nittiotalet förknippad med egna tält och egna husvagnar som man släpade med på båtar och vägar nu lever vi 2012 och planerar för 2020 vilket är något helt annat.

Världen har förändrats där ute och jag hoppas att även de styrande skall upptäcka det en dag. (Något som borde glädja en miljöpartist eftersom folk inte släpar runt på stora husvagnar, slösar energi och släpper ut koldioxid som förut) Tyvärr så slår förändringen igenom på ekonomin. På fem år har den traditionella tältcampingen minskat från 1,3 miljoner till ca 300 000 kr på Snäck vilket är ett tydligt tecken. Hade vi varit verksamma inom jordbruket och tappat ca 3/4 av intäkterna så skulle centern med flera ha reagerat men nu gäller det bara camping som aldrig varit någon prioriterad näring på ön. Trots att just den näringen har investerat närmare 700 miljoner under några år. Tyvärr så biter det inte på tjänstemän och politiker för de följer inte ekonomiska lagar utan håller stenhårt fast vid gamla invanda spår. Rädsla för att göra fel är tyvärr starkare än viljan att lyckas. Därför vågar de inte fatta nya spännande beslut som kan anpassas till dagens förutsättningar.

Kärleksnästen i Fide och turerna runt Snäcks camping är inget viktigt för mig personligen eller för Gotland i stort, men det är sådana unika företeelser med spets som många söker på Gotland. Vem som helst kan nog förstå svårigheterna att verka på ön när tjänstemännen är helt överens om att tillstyrka och politikerna helt överens om att avslå. Jag undrar vilka regelverk de går efter och hur näringen skall kunna förstå? Det blir ännu svårare att verka på en plats när alla ärenden tar 3–6 gånger så lång tid som utlovat hos regionen.

Mina medarbetare påstår att det finns något personligt mot mig i dessa eviga segdragna processer men jag vägrar att tro att det fungerar så. Om det skulle vara så är jag säker på att jag inte kan vara verksam här. Jag vill tro att man kan inom regionen och länsstyrelsen har så högt i tak att de klarar av att göra skillnad på person och sak.