Gotlandsmedia om Kneippbyn

Nättidningen Hela Gotland gör en stor sak om att Kneippbyn inte har utvecklats någonting på 25 år, att inget har renoverats eller tänkts nytt och att det bara står där. Man hänvisar till en för mig helt okänd människa som antagligen inte har någon som helst erfarenhet av camping, sommarland eller vattenparker. När man googlar på hans kunskaper om att bedöma sommarresorter eller nöjesanläggningar så finns det inget som antyder att han ens varit på en svensk sommarresort tidigare.

Att då öns lokaltidning tar stöd i ett uttalande från en skådespelare som bygger sina uttalanden på känslor han hade vid ett enda besök är rent löjeväckande. Känslor som kan hänga på humör, förväntningar, väder mm. Det är såklart fritt för honom att basunera ut vad som helst för vi lever i ett sådant land. Denna människa kunde valt att skriva en insändare eller tagit kontakt med ledningen vilket inte var fallet. Han valde i stället att i en egen social kanal berätta om sitt besök på Gotland, som tydligen var positivt i allt utom besöket på Kneippbyn. Det är såklart lika fritt för Gotlandspress att citera vem som helst för att skapa klick, men en fara när man sprider direkta osanningar i feta rubriker.

Om man inom journalistkåren har en viss stolthet så borde man hålla sig till sanningen och ta in flera åsikter när det inte handlar om någon expert eller rena fakta. Det är så klart okej att recensera ett företag eller ta in en insändare där någon är missnöjd med en vara eller produkt. Men att på nyhetsplats ensidigt förmedla vad en människa tycker om något man inte har någon kunskap om är så klart fel. Särskilt av en koncern som i princip har monopol på nyheter på Gotland. Enda fördelen med den här artikeln är att man blir sugen på att titta lite mer på Gotlandmedia i ett 25-årsperspektiv.

Låt oss tänka tanken att Gotlandsmedia skulle recensera sina egna senast 25 år.
Man hade 1999 två lokaltidningar i morgontidningsformat som till minst 85% innehöll lokalt material, som hade täckning på ca 90% av öns hushåll och som kom ut någon timma efter att de trycktes med aktuellt innehåll. Det var en produkt som var lönsam och det fanns resurser att granska näringslivet på ön. Annonsörerna på ön såg detta som sitt självklara media att nå ut med. De flesta journalister och chefredaktörer var stolta över sin produkt 1999.

2024 finns tidningarna i tabloidformat kvar plus en nättidning som heter Hela Gotland. Papperstidningarna täcker inte ens 50% av öns befolkning längre och man har tappat majoriteten av den yngre generationen. Antalet medarbetare på ön har minskat med närmare 50%. Gotlandmedia samproducerar en betydligt sämre produkt med betydligt mindre lokalt innehåll som är så dålig att både annonsörer och medarbetare har hoppat av. Läsarna är trötta på att läsa 1–3 dagar gamla nyheter, vilket man ofta klagar på. Idag finns papperstidningen bara för att det finns ett gammalt föråldrat bidragssystem. Den moderna nättidningen har inte på 25 år lyckats bli så lönsam att man kan uppbringa en journalistkår som klarar att bevaka ön på ett sätt som kan liknas med det som fanns för 25 år sedan. Det man lyckats med är att sänka två över hundra år gamla varumärken och bibehålla monopolet med en betydligt sämre produkt som väldigt få är stolta över.

Här har utvecklingen på riktigt stått stilla och till och med gått tillbaka under 25 år. Detta är allvarligt då en region som Gotland behöver lokala, stolta journalister och ansvariga utgivare som är beredda att ta ansvar för mer än ägarnas kortsiktiga avkastning. För 25 år sedan ville ledningen lämna något bra efter sig, som synar etablissemanget i ett kollektivt lagspel.  Idag jagar man klick med hitte-på recensioner och fabulerade rubriker där få har någon stolthet eller känner ett kollektivt ansvar.  I dag handlar det om att vinna tävlingen om vilken individ som får flest klick på sin artikel.

Jag har själv under de 25 år som Hela Gotland nu recenserar Kneippbyn varit VD där en kort tid. När jag ser utvecklingen över den här perioden kan jag inte bli annat än stolt. Man har ökat omsättningen med nästan 10 gånger och investerat ca 100 miljoner på 25 år. Kneippbyn Resort har blivit en topp 5-resort i Sverige med medaljkänning varje år. Att då Hela Gotland väljer att göra sin recension där rubriken är att det inte hänt något på 25 år och citat ”gör något för i helvete” är rätt magstarkt.

En fråga jag gärna skulle vilja ha svar på är hur stolta Gotlandsmedias före detta medarbetare som Mats Pettersson, Eva Buskas med flera är över vad de lämnat efter sig och den produkt som idag finns? Tror att det finns rätt många före detta medarbetare, döda och levande, som absolut inte gillar det man ser hos Gotlandmedia. Som precis som jag förfasas över framtiden för den gotländska mediakåren och dess trovärdighet och vad detta icke-ansvar gör med Gotland. I samma tidning kan man läsa om en insändare från en journalist som fått sparken från två jobb och som är besviken på att hen inte får komma på anställningsintervjuer. Detta är ett tydligt bevis på vad som händer när tiden står still och utvecklingen backar in i framtiden.

Även jag lockas att citera den där skådespelaren och bloggaren – Gör nånting för i helvete, Pär Ullrich. Det är viktigt att Gotland har en seriös, undersökande mediakår som får tid och resurser att göra ett bra jobb så att respekten och förtroende för både lokalmedia och journalister på ön finns kvar. Du och dina ägare har ett större ansvar än ägarnas plånböcker.

Pigge Werkelin