Långsamma färjor är inte en katastrof utan en spännande möjlighet!

Flera i ledande befattning ropar på katastrof för att Trafikverket öppnat förhandlingarna för 45 minuter längre färjeresor till Gotland.

Jag tror att vi skall försöka vara lite mer nyanserade samt öppna upp debatten. För mig är en katastrof något betydlig allvarligare och jag är helt övertygad om att detta är början på något nytt och utvecklande för hela Gotland. Det är omöjligt för mig att se en enda sak som skulle kunna liknas vi en katastrof med detta beslut. Katastrof är det den dagen resten av världen börjar skita ner miljön med lika mycket skadliga växthusgaser som Gotlänningen gör. Vi är bland de sämre i världen vad gäller utsläpp räknat per individ tack vare dagens båtar! Eller om alla kravmärkta produkter räknar in resan – hur ska de då kunna behålla sin miljömärkning? Då kan vi inte exportera en enda kravodlad produkt och vi kan heller inte importera sådana för de blir diskvalificerade efter en resa med båten.

Beskedet att Trafikverket vill öppna upp för långsammare trafik är ett stort framsteg och en tydlig dörröppnare som kommer att fungera som en nyöppnad dammlucka för de nertystade politikerna. Från att det har varit helt tyst om denna fråga, så kommer man nu att våga diskutera alternativ som bygger på dagens förutsättningar där man tar ett riktigt miljöansvar och ser vad framtiden kräver. Detta är den signal som ön behöver för att skapa engagemang. Jag är övertygad om att det kan komma något väldigt bra ur detta om vissa beslutsfattare kan släppa sin prestige och våga se fram emot nya spännande lösningar med dagens fakta som bas och glömma det som gällde för tio år sedan. Vi behöver kreativa förslag från gotlänningar med hjärta och plånbok på Gotland. Skall vi nå upp till visionen att bli ytterligare 10 000 öbor, så krävs det mer än snabba färjor – det har vi lärt oss på tio år.

Jag funderar på om det är den gotländska bevararmentaliteten som slagit klorna i våra politiker som vill att allt skall vara som det alltid har varit. Varför denna rädsla för nytänkande? Eller är det ett sätt att se till att vi inte får andra anbud än dagens? Ett annat sätt i så fall att säkra G:et på skorstenarna även i framtiden är att sälja Kappelshamn som är den naturliga hamnen för den nordliga rutten i framtiden. Den dagen som vi måste finansiera våra egna resor kommer vi att åka i ekonomifart och med ett miljötänk som gör att båten kommer att färdas kortaste vägen och då är Kappelshamnsviken öns naturligaste hamnalternativ. Den dagen skall Åkes, Evas och Pers efterträdare köpa tillbaka hamnen av  Gotlandsbolaget och då kommer den inte att kosta 1 500 000 kronor, utan då lär de få betala ett marknadspris där det skall läggas på två nollor. Det skulle eventuellt kunna kallas en katastrofalt dålig affär.

Hemma i Brissund tornar det inte upp sig några katastrofer utan barnen dras med sina förkylningar vilka studsar som pingisbollar mellan oss. Just nu är det så vackert att vi som bor i dessa fantastiska lägen på Gotland borde få betala någon form av  skattetilllägg. Så här bra kan man inte ha det utan att det borde kosta extra!

Monika har fyllt år och det blev en minnesvärd helg i Stockholm som gav energi för hela månaden. På lördagen var vi inbjudna till en god vän som läst en ny utgiven bok som var skriven av en kvinna från Australien som jobbade med människor i livets slutskede. Hon intervjuade människor som hade tre veckor kvar att leva och hon frågade vad de ångrade mest med livet. När man kokade ner det var det många män som tyckte att barnen fått för lite tid. Allmänt var att man jobbat för mycket men det som var det som flest ångrade var att man i allt för stor utsträckning inte följt sin egen tro utan gjort som andra för att det skulle vara mer politiskt korrekt.

Tyvärr tror jag dagens problem i allt för stor utsträckning är att man följer andra som följer andra men egentligen så vet man inte vem man följer och framför allt inte varför. I grunden beror det på att vi tränar för lite på att tänka annorlunda. Rädslan att göra eller tycka fel driver oss till passiva situationer där vi inte tar ställning och bara följer med. Alternativet är när vi drivs av en längtan att lyckas eller få vara med om något extra då blir det aktiva handlingar där det krävs ställningstagande som ofta ger riktig lycka och massor av självförtroende och bra energi.

På jobbet börjar det gå uppåt. Vi sålde två drömstugor igår och vår förändring till att bli ett bolag som styrs av kvinnor i majoritet har fått genomslag både ekonomiskt och stämningsmässigt. Jag är helt övertygad om att vi är på rätt väg och nu skall tjejen få bekänna färg.

Vår extrafarmor Barbro är här och det är som vanligt precis som att bo på hotell igen. Jag får fortfarande bädda sängen men det blir tvättat, städat och barnen trivs lika mycket med farmor Barbro som hon trivs här. Hon känner sig behövd och kan ändå bara sova 5 timmar per dygn. Normalt bor hon själv i Ängelholm och ser fram emot veckorna på Gotland då hon blir en del av en familj. Elaka tungor skulle absolut kalla det slavjobb och fanns det ett farmorfack så skulle det hon gör ha förbjudits och hon skulle straffas med att bara sitta still och inget göra.

Jag tror att det finns massor av kvinnor och män som gärna skulle vara extra farmor/farfar bara de fick vara med i en familj. I stället sitter de ensamma och tynar bort samtidigt som äktenskap kraschar för att två vuxna skall jobba heltid, ha villa, åka på semester och ha råd att köpa alla rätta märken samtidigt som det skall finnas tid för att förverkliga sig själv, träna och umgås med kompisar mm. Jag brukar fråga mig när de egentligen får tid till riktig genuin kärlek ihop. Tid för varandra är något underskattat och är egentligen så enkelt men ändå så svårt. Susanne Liljenberg har så rätt, så rätt när hon säger att det är det enkla som är det svåra och det är just det som går igen i allt.

Nu känner jag på yngsta dottern att det varit diverse utsläpp av skadliga växthusgaser och det enklaste är att fokusera på blöjbyte och pulkaåkning.

PS.

1. En katastrof är för mig det som hände den elfte september i New York, tsunamin i Thailand eller Japan, jordbävningen i Pakistan eller Turkiet där 100 000-tals människor dör eller lider. Jag har sett katastrof med egna ögon och tycker nog att man tar i med överord när man hemma på ön kallar Trafikverkets nya besked för katastrof – det blir inte trovärdigt.
2. Att tala om traktorfart på motorväg för att beskriva en hastighetssänkning på färjorna är inte heller trovärdigt. Hastigheten på färjorna sänks från 28 till 22 knop vilket är 21%. Exakt lika stor hastighetssänkning som man genomfört på de vägar som tidigare hade 110-sträckor och där man nu bara får köra 90. En båtresenär som idag reser till Stockholm från Klintehamn får på många ställen sakta ner mer än 21% på sträckan Klinte–Visby. En hastighetssänkning som var betydligt större men som rann förbi kommunalrådet och Länsstyrelsen utan att det ens var någon liten katastrofvarning. Även här måste vi vara trovärdiga och inte använda överord.
3. Enligt vissa Centerpartister finns det miljövänliga färjebyggen i Finland där man använder gas. Enligt Nils Nordenbrink så stämmer det men dessa motorer skulle inte kunna gå i de hastigheter som önskas och då finns det inte några miljövänliga alternativ idag. Trovärdigt skulle det vara om vi sade att vi vill åka i 28 knop eller snabbare om det finns ett miljövänligt alternativ där prislappen inte blir högre än X kronor: ”Så länge det inte finns alternativ kan vi tänka oss långsammare båtar tills tekniken har hunnit ifatt.”